Murarens yrkesspråk och fackspråk

murare.jpg

Förr i tiden brukade man säga att ”en droppe murarsvett kostar en riksdaler”. Med det menade man att en murare tog alldeles för mycket betalt för sitt jobb. Murarna uppmuntrade förstås detta eftersom ryktet bidrog till att stärka värdet av deras smått hemlighetsfulla yrkesskicklighet. Denna uppfattning värnar man fortfarande om, vilket bland annat visar sig i resterna av ett omfattande skråspråk. För lekmannen kan vissa beteckningar vara näst intill oförståeliga, men en tröst är att det oftare är lättare att utföra själva murningsarbetet än att hålla reda på vad det man gör egentligen kallas för… Under alla förhållanden är det bra att känna till några av de termer och fackspråk murarna svänger sig med.

De äldsta murar vi känner till i vårt land är resterna av de gotländska och öländska fornborgarna. När alla dessa stenar en gång lades på varandra kände man dock inte till tekniken att foga med murbruk. Ett av Nordens äldsta prov på att foga med murbruk är Estrids kyrka i Roskilde i Danmark, som låg på den nuvarande domkyrkans plats och som byggdes för snart tusen år sedan. Det var främst med de många kyrko och klosterbyggena som förebild som murningstekniken sedan utvecklades. Detta gör att vi fortfarande talar om äldre taktegel som munk- och nunnetegel och att vår tids murare ännu lägger olika varianter av så kallade munkförband.
Uttrycken bevisar inte minst att murarna tidigt höll sig med ett eget yrkesspråk, något de lär ha gjort sedan 1340 då sextio arbetare vid Uppsala domkyrkas byggnadshytta fick rätt att kalla sig murare. På den tiden inspirerades skråspråket av latinet och var sannolikt mer komplicerat för utomstående än vad fackspråket och uttrycken är i dag, vilka faktiskt kan vara krångliga nog för den oinvigde. Vi har gjort en ordlista över de vanligaste fackuttrycken.

Vet du förresten att vanligt fasadtegel inte bara skiljs åt av färgerna rött, brunt och gult, utan också av tio helt olika, namngivna ytbehandlingar såsom slätt, borstat, spånat, valsat, chamotterat, hugget, hålkälat, sandat, träskuret och slaget tegel…

Murarens fackspråk

Ordlista:
Ordlistan upptar ett 50-tal fackord och uttryck som du kan ha nytta av att känna till när du ska planera dina murningsarbeten och är i färd med att skaffa redskap och material. Ordlistan består av ord som inte är så vanliga och/ eller ord som lätt kan missförstås.

Avskrapa:
Att rensa en yta från murbruksstänk med hjälp av t ex en putsskrapa.
Barkspade:
Ett stålverktyg som egentligen är avsett för barkning av timmer, men som även ibland används
vid skrotning av betongytor.
Betong:
Blandning av cement, sand, sten och vatten.
Betongskägg:
Ojämnheter i en betongyta orsakade av springor i gjutformen.
Bruk:
Blandning av sand eller annat stenmaterial, vatten samt ett eller flera bindemedel.
Cement:
En blandning avfinmalen kalksten, lera och vatten som hårdnar vid påverkan av både
luft och vatten.
Cementäkthet:
Ett annat uttryck för cementbeständighet.
Dampa:
Ett annat ord för fukta eller blöta lätt.
Dosera:
Att blanda ett material i bestämda proportioner.
Filta:
Att avjämna färsk puts med en filtbräda.
Finska:
En mindre skiva för utplaning av puts på väggar och tak.
Fluatera:
Att neutralisera, isolera eller delvis täta en puts- eller betongyta med kiselfluorhaltiga lösningar.
Fällning:
Fasta, finfördelade partiklar, t ex kalk, som urskiljs i en lösning.
Glätta:
Att slipa eller polera en yta slät och jämn.
Kalkbruk:
Blandning avsläckt kalk, sand och vatten, avsedd för murning och putsning.
Kalkputs:
Putsning, utförd med kalkbruk.
Kanitz:
Ett verktyg för putsning av hörn och vinklar.
Kitt:
Plastisk eller elastisk massa för bl a fogning.
Kopp:
Kortsidan av en tegelsten.
Kryssförband:
Murförband av omväxlande bind- och löpskift.
Kvast:
Borste, t ex kalkkvast för grövre arbeten.
Kälskrapa:
Trekantskrapa med två raka och en konvex sida.
Liggare:
Horisontell fog i ett murverk.
Lättbetong:
Byggmaterial av cement och finmalen sand eller bränd och finmalen kalksten och skiffrar
med tillsats av vatten och aluminiumpulver. Materialet kallas ibland gasbetong.
Löpare:
Tegelsten som ligger parallellt med en murs längdriktning.
Maskera:
Att skydda ytdelar som inte ska bearbetas.
Patenthake:
Verktyg för uppsättning av hörnkäppar.
Porfyritputs:
Ett slags ädelputs.
Puts:
Ett tunt ytlager av bruk på murar, väggar, innertak och liknande.
Putsa:
Att rappa eller finslipa.
Putsbruk:
Bruk, avsett för putsning.
Putsskrapa:
Redskap för avjämning av puts- och betongytor, lättbetongplattor och liknande.
Rappa:
Att förse en yta med puts.
Renskrapa:
Att skrapa en yta fullständigt ren.
Rivbräda:
En skiva av trä eller träfiber med handtag på ena fiatsidan, avsedd för avjämning av
färska putsytor.
Rökhylla:
Murdel i en skorsten, som förhindrar inrykning.
Saltutslag:
Salter, som av vatten förs ut i ett ytskikt av t ex betong.
Skalmur:
Mur som belastas endast av sin egen tyngd och av vindlast och som stöds av annan
konstruktion.
Skrota:
Att ta bort ojämnheter efter t ex en betonggjutning.
Skånska:
En större skiva som används för utplaning av puts på väggar och tak.
Skärslev:
Murslev för mindre lagningsarbeten.
Slamning:
En slags putsteknik på stockning, dvs grundning.
Smygkäpp:
Skydd för puts vid fönster och dörrar.
Spillbräda:
Skydd mot murbruksspill.
Spritputs:
Pigmenterad puts som innehåller en mindre del finkornigt stenmaterial, s k ärtsingel.
Stampad kalk:
Pasta av släckt kalk och vatten. Kallas ibland också slagen kalk.
Stocka:
Att förse t ex en stenvägg med ofärgat kalk- eller cementbruk för att eliminera alla ojämnheter
och för att förbättra den senare vidhäftningen.
Stuck:
En murbruksliknande blandning av kalk, gips och limvatten.
Stänkapparat:
Verktyg för stänkning av ädelputser.
Tungslev:
Murslev för mindre lagningsarbeten.
Ädelputs:
Putsbruk av pigmenterat torrbruk, avsett för ytputsning av putsfasad.
Överdosera:
Att använda en alltför stor mängd av någon ingrediens i en blandning.

Relaterade artiklar

Se alla byggartiklar »

Top
Top