I den här artikeln om att reparera skadad mark efter entreprenadarbeten får du veta mer om hur du åtgärdar och återställer marken.
Hur försiktig man än försöker vara, kan man vid bygg och anläggningsarbeten praktiskt taget aldrig undgå att skada den tomt mark som man vanligen har betalt en hel del för.
Tyngden av schaktningsmaskiner, lagring av fyllnadsmassor och byggmaterial, tunga stövelsteg och otaliga fraktvändor med skottkärror och vagnar sätter många gånger alltför tydliga spår.
Ofrånkomliga skador måste givetvis repareras och då får man rätta metoden efter skadans art. Men många markskador kan undvikas – med förutseende och god planering.
Det är problematiskt med sammanpackad och på annat sätt sargad mark, inte minst därför att det är ett tungt och tidsödande arbete att återställa marken till sitt ursprungliga skick eller, ännu hellre, göra den bättre.
Arbetena går givetvis ut på att få marken i sådant skick att man kan plantera växter och få dem att trivas, få dagvattnet att sjunka undan och skapa lämpligt underlag för gångar, altaner och andra uppehållsplatser.
De svåraste skadorna uppstår nästan alltid i samband med nybyggnader eller omfattande ombyggnadsarbeten. Den mark som ser värst ut är ofta sårad av maskiner. Slirande traktorhjul, nötande band på grävmaskiner och liknande lämnar lätt halvmeterdjupa “diken” efter sig och sådana skador kan nästan aldrig repareras med en enkel återfyllning.
Svarar man själv för alla jobb kan det vara lättare att skydda marken än att reparera den. Dels är det då naturligt att vara extra försiktig, dels behöver man sällan räkna timpeng på samma sätt som när man har hyrt in arbetskraft för jobbet.
Det behöver alltså inte betyda så mycket om man avstår från direkt “markfarliga” jobb när marken är rejält fuktig eller regnvåt – det vill säga vid de tillfällen när sårbarheten är som störst. En viss kategori nyblivna husägare löper större risk än andra att råka illa ut.
Det är de som flyttar in i seriebyggda hus, där byggfolket inte har ägnat en tanke åt markskador eller där de har genomfört en så kallad grovplanering på snabbaste och billigaste sätt.
Det mest effektiva man kan göra i sådana situationer är att bevaka arbetena så mycket som möjligt och försöka förmå dem som utför arbetena att vara extra försiktiga. Detta är inte minst viktigt när man vill ta tillvara matjordslagret.
Då är varje centimeter värdefull. Har man styrka, tålamod och tid är det en klar fördel att schakta matjord för hand, det vill säga med spade och skottkärra.
Värt att veta
Mycket hårt packad mark måste luckras en bra bit ner i den underliggande alven. I annat fall har regnvatten ingen chans att sjunka undan. På sådan ständigt fuktig jord, utan cirkulation, trivs inga trädgårdsväxter.
I mycket kompakt mark kan det finnas anledning av lägga sten eller rörledningar för att säkra dräneringen. Vid djupa skador efter till exempel traktorhjul räcker det inte att fylla ut fördjupningen med jord.
Skadan måste grävas eller plogas och sedan jämnas ut i nivå med den omgivande marken.
Lagrad jord ökar i volym när man använder den, men den minskar efter hand – dock inte helt. Tjäle, regn och smältvatten gör att jordar vid till exempel utfyllnad efter en eller ett par säsonger sjunker, dock olika mycket för skilda jordar.
Skilda jordmaterial har olika vikt. Av en tabell framgår olika vikter och av en annan hur lång tid du normalt behöver för att gräva upp och flytta olika jordmängder med en skottkärra.
Detta och andra misstag behöver i regel aldrig inträffa om man redan vid planeringen för bygget också försöker bilda sig en uppfattning om hur man vill anlägga den blivande trädgården.
En mycket stor del av detta anläggningsarbete består i att förflytta jord. Vet man då till exempel var man kommer att odla växter och var man har för avsikt att hårdgöra ytor, kan man spara både pengar, arbete och tid.
Då är det nämligen inte särskilt svårt att redan vid grundschaktningen lägga rätt jord på rätt plats. Eftersom det i regel är förflyttningarna som kostar mest är besparingen självklar.
Tips!
Om du vill göra en plan gräsmatta på sluttande mark är det praktiskt att göra så här:
1. Dela in ytan i ca 3 meter breda remsor uppifrån och ner, alltså vinkelrätt mot höjdkurvorna.
2. Schakta av matjorden från den första tremetersremsan och lägg jorden åt sidan.
3. Schakta om den blottlagda alven som du vill ha den.
4. Ta matjordslagret från nästa tremetersremsa och lägg den över den blottlagda alven.
5. Upprepa proceduren remsa för remsa.
6. Den sista tremetersremsan täcker du med matjord från den första.
Byggmästaren blir givetvis också glad över klara besked om var han kan placera fyllningen, alltså de schaktmassor han i viss mån senare kommer att behöva men till stor del vill bli av med. Det finns skrämmande exempel på vad som händer när schaktmassorna vräks ut på måfå över tomten.
Inte sällan har ju huset blivit dyrare än man har räknat med och när det äntligen står på plats finns det inga pengar kvar till en planerad trädgårdsanläggning. Följden blir att fyllnadsmassor och matjord blir liggande i högar som fula bölder.
Man har helt enkelt inte råd att göra sig av med dem eller flytta dem dit de behövs. Att de “armeras” med sten och kallas för stenparti förbättrar inte situationen.
Men jordförflyttning har också en annan sida. Den innebär alltid ett inslag av våld på naturen och därför är det viktigt att man inte drar runt jordmassorna mer än som är absolut nödvändigt.
Varning
En rejäl djupgrävning genom det mörka matjordslagret och ner i den ljusare alven kan försämra och till och med ödelägga matjordens kvalitet om alltför stora mängder av den råa, näringsfattiga alven blandas med den växtvänliga matjorden. Däremot kan en luckring av alven ibland vara välgörande. En fördjupning av matjordslagret ska ske stegvis.
Om du lagrar matjord i större högar än 1,5 meter, är risken stor att den djupast liggande jorden slutar andas. Välj en skuggig plats, där påfrestningarna är minst. Håll efter ogräset som förbrukar både näring och fuktighet.
Relaterade artiklar
