Blanda olika marksten med andra markmaterial

olika-markmaterial-tradgard.jpg

Många trädgårdsägare visar tvekan, eller rent av ängslan, för att blanda olika ”inredningsmaterial” i trädgården. Har man en gång valt att lägga betongplattor på altanen kommer betongen alltför ofta att t ex användas även i trappor och som tramp och kantstenar.

Visst kan ett enhetligt val ge fin effekt, men i många fall skulle trädgården bli betydligt mera ”spännande” med en blandning av t ex gräs, trä och sten. Inte minst grövre trä, som sliprar och lipande, gör sig förbluffande väl i kombination med natursten, huggen gatsten eller kanske rentav betong.

Även om påståendet att en trädgård aldrig blir färdig har blivit något av allmänt talesätt är dess sanningshalt mycket stor och i regel praktiskt betingad.

Ofta syftar man på att en och annan växt blir för gammal och måste bytas ut, att man vill pröva något nytt eller att det ena trädgårdsåret inte är det andra likt.

Men egentligen är nog talesättet mera påtagligt knutet till det faktum att trädgårdens funktion följer ägarens familjeutveckling. Sandlådeträdgården blir bollplats, gräsmattan blir köksträdgård, prydnadsanläggningen blir fruktavdelning etc.

Genomgripande omläggningar av en trädgård kostar ofta rätt stora pengar och hur välmotiverade de än må vara är det givetvis en fördel att i möjligaste mån undvika dem. Det kan man ofta göra genom att redan från början, och i varje fall i någon mån, se till framtida behov. Då berörs sannolikt endast en mindre del av anläggningen den dag t ex prydnadsväxterna får ge plats åt mera nyttobetonade plantor.

Ett av de enklare sätten att på plan mark göra sådana avgränsningar är att med hjälp av schaktmassor ordna med en eller flera nivåskillnader. Det behöver inte vara något mer avancerat än att man ”lyfter” upp en rabatt, ett köksväxtland eller buskplantering, som då också kan bli mera lättskött.

Jorden kan då hållas på plats med större naturstenar, låga murar av tegel eller betongblock, storgatsten, träkubb, liggande stolpvirke, kasserade järnvägssliprar etc. Anläggningar av denna typ fordrar också ofta låga trappor eller trappvägar, till vilka likvärdigt material kan användas.

I mindre trädgårdar finns alltid risken att tunga material kan uppfattas som alltför dominerande och t o m malplacerade, men låter man t ex en sektion träkubb avlösas av tegel eller kalksten, eller varvar sliprar med kullersten och gatsten med betongplattor minskas den risken avsevärt.

Andra sätt att ”lätta upp” större, hårda ytbeläggningar är att i t ex en trappväg binda grus eller betongytor med tvärsliggande stockar, att bryta upp strikt lagda gatstensytor med kullerstenssektioner och att foga olika hårda beläggningar med gräs eller rentav blommande, tramptåliga växter.

Ölandssten i trädgårdMarksten av skrovlig kalksten, s k ölandssten, gör sig mycket bra tillsammans med växtlighet eftersom brottytan lätt smälter in i omgivningen. Här matchas kalkstenen med ett utekök i tegel.

Marktegel som trdägårdsgångMarktegel i skiftande kulörer och mönsterläggningar ger liv även åt ganska stora ytor.

Betongplattor i trådgärdsgångHär har natursten lagts mellan de ytgrusade betongplattorna för att bryta striktheten.

Några viktiga fakta om läggningsteknik

Valet av material till trädgårdens hårda golv och låga stödmurar är givetvis i hög grad en smakfråga, men bl a kan markförhållanden också betyda en hel del.

Marktegel

Marktegel är ett hårdbränt, vackert material, som dock inte är helt köldtåligt. Marken måste dräneras väl och stenarna läggas i ca 10 cm gjutsand. Gångar måste luta 2 cm per m för avrinningens skull. Det är bäst att lägga stenarna på kant.

Kalksten och skiffer

Kalksten och skiffer är ett mångformigt material som mest används i oregelbundet format med vanlig klovyta, d v s naturlig brottyta. Skiffer är vanligen 3040 mm tjock, kalksten 50 70 mm. Läggningsbädden av sättgrus är ca 10 cm.

Träkubb

l jämförelse med sten blir trä inte så varmt och lagrar inte heller så mycket kyla. Fyrkantig kubb kan läggas med täta fogar. Fogar mellan rund kubb måste fogas med packat grus. Läggningsbädden av sättgrus bör vara minst 50 mm djup.

Kubbhöjden bör vara minst 100 mm, gärna något högre för rundkubben. Lämplig trampyta för fyrkantskubb är 100 x 100 mm, för rundkubb 100 180 mm i diameter.

Betongplattor och stenar

Betongplattor och stenar är det billigaste materialet, lätt att lägga tack vare sin regelbundenhet. Ytskiktet kan vara slätt eller rufft av t ex ärtsingel, färgat eller ofärgat.

Vanliga plattstorlekar är 35 x 35 cm, resp 50 x 50 cm. Vanlig tjocklek är 50 mm, 70 80 cm rekommenderas för biltrafik. Läggningsbädden bör vara minst 50 mm sättgrus.

”Betongsten” blir allt vanligare, bl a gatstensimitationer. Har man gott om tid kan man själv gjuta olika typer av markbetong.

Trätrallar

Trätrallar är ett bekvämt och i regel lättlagt utegolv, som dock kräver ett stadigt och mycket plant underlag av minst 10 cm sandbädd.

Högsta läktavstånd bör bara 40 50 cm och brädtjockleken får inte understiga 20 mm. Alltför stora ytor trätrallar kan bli mycket dominerande.

Sliprar och stockar

Sliprar är ett av de bästa material som finns för sättsteg i trädgårdstrappor. Den vanliga sliperlängden är mycket hanterlig. Tänk på att längre stockar, t ex utrangerade telestolpar kan orsaka transport och hanteringsbekymmer.

En nackdel med sliprar och stolpar är oregelbunden tillgång. Det mesta materialet säljs via annonser i ortstidningar.

Allt trä som läggs med direkt jordkontakt måste vara impregnerat. Ta alltid reda på vilken impregneringsmetod som använts och om möjligt hur gammal impregneringen är. Vissa medel kan bl a orsaka svåra rotskador på omgivande växtlighet.

Gatsten

Man skiljer mellan smågatsten, storgatsten och kullersten. Oberoende av typ och förband bör stenarna sättas i ca 50 cm sättstensgrus och med så täta fogar som möjligt. Ett undantag är storgatsten, som kan sättas med t ex en halv stens stora gräsfogar.

Värt att veta

Grus och sand är långtifrån entydiga begrepp. Benämningarna på olika kvaliteter varierar en del. Här några exempel som är vanliga ifråga om olika vägmaterial, d v s sådana som är aktuella vid ”golvbeläggningar” och liknande i trädgården:

Benämning och kornstorlek:

Grovmakadam 32-64 mm
Finmakadam 12-24 mm
Grovgrus 20-6 mm
Fingrus 6- mm2
Sättsand 0-6 mm
Flis 6-12 mm
Stenmjöl 0-6 mm

Smågatsten är kubisk och har det ungefärliga kantmåttet 90 x 90 mm. Ca 100 stenar täcker en m2. Storgatsten mäter ca 210 x 140 mm. Stenhöjden är också ungefär 140 mm. Ca 33 stenar täcker en m2. Kullersten är vanlig fältsten och bör hålla 70 100 mm diameter.

Gatsten måste huggas för hand och blir därför dyr. Tillfälligtvis kan man i samband med äldre väg och gatuomläggningar komma över gammal sten. Numera tillverkas gatstensimitationer av bl a betong.

Asfalt

Asfalt kan tyckas vara ett material som inte har i trädgården att göra, men det är billigt, slitstarkt, lätt att hålla rent och halkfritt. Dessutom behöver det sällan justeras. Det kan kanske verka lite halsbrytande, men asfalt kan mycket väl kombineras med såväl trä som sten inte minst med tyngre trä och sådan natursten som röd kalksten och kullersten.

Kallflytande asfalt kan man lägga själv. Föredrar man att överlåta jobbet på en specialist, som också har nödvändig utrustning, kan man ändå själv lägga bärlagret. Observera att asfaltbeläggning haren mycket svag punkt: kanten! Gränsar denna till gräs fordras alltid en rejäl förstärkning.

Grus

En grusbeläggning är inte bara tålig och lätt att anlägga, den är också det billigaste golvet och kombinerbar med praktiskt taget alla andra material. I gengäld fordrar såväl grusplaner som gångar visst underhåll.

En grusbeläggning bör vila på ett 20-30 cm tjockt förstärkningslager av grus eller sand. Ovanpå detta läggs ett bärlager av t ex grovt grus och överst ett tunnare slitlager av gånggrus eller stenmjöl med flis.

Klassisk markbeläggning med grus och gräs
De klassiska markbeläggningarna gräs och grus skiljs i denna äldre prydnadsträdgård åt av blocksten och perenner. En trappa i huggen granit förbinder de två enheterna.

Varning!

Allt trävirke som används i trädgårdar och växthus bör vara impregnerat trä. Det är virke behandlat med s k träskyddsmedel, d v s kemiska preparat som hindrar missfärgande svampar och rötsvampar att utvecklas. En hel del av dessa ämnen är emellertid också farliga för många växter och kan bl a orsaka allvarliga rotskador.

Vattenlösliga träskyddsmedel anses mindre farliga än de oljelösliga, men det finns all anledning att se till att trädgårdsväxter inte får direkt kontakt med behandlat virke. I alla händelser inte med nybehandlat trä. Det senare gäller särskilt järnvägssliprar, som rötskyddas med kreosot.

Allt impregnerat trä är inte farligt avfall

Idag finns det på marknaden ett antal nya träskyddsmedel som baseras på kopparsalter. Svenska Miljöinstitutets (IVL) studie visar att trä som impregnerats med dessa medel inte behöver klassas som farligt avfall när det kasseras.

Förutsättningen är naturligtvis att det går att säkerställa att materialet är impregnerat med de nya kopparbaserade medlen i enlighet med Nordiska Träskyddsrådets, NTR, regler. Ladda ner och läs rapporten i sin helhet: Impregnerat trä i kretsloppet

Du kan läsa mer om träskyddsmedel och regler på:
Svenska Träskyddsföreningens hemsida www.traskydd.com
Kemikalieinspektionens hemsida www.kemi.se

Relaterade artiklar

Se alla husgrund & markartiklar »

scroll to top
Top