Lim framställt av beståndsdelar ur framför allt djurriket har funnits i flera tusen år. Utvecklingen av denna fogmassa har däremot gått mycket långsamt ända fram till andra världskrigets utbrott. I och med att krigsindustrin fordrade smidiga och framför allt lättviktiga fogmetoder till bland annat flygplans- tillverkningen, satsades också mycket tid och pengar på limforskning.
Utvecklingen fram till i dag har gett starka och snabbtorkande lim som lämpar sig för många material. Numera är det också en självklarhet att kunna häfta olika material vid varandra. Detta var svårt och ibland omöjligt för inte så länge sedan.
Det finns ett rikt limutbud för mängder av material och kombinationer av dessa. För att få en hållfast limfog är det naturligtvis viktigt att du väljer ett lim som är lämpat för de ytor som ska limmas. Men det finns också andra detaljer som är minst lika viktiga för ett lyckat resultat.
Ytorna måste vara noggrant rengjorda för att limmet ska ha en chans att ”bita” fast i materialet. Det är också viktigt att du limmar vid rätt förhållanden. Limmar du exempelvis utomhus när temperaturen är för låg, häftar vissa limtyper inte alls och andra bildar en betydligt svagare och opålitligare fog.
Kontrollera därför noga på förpackningen vilka råd och anvisningar som gäller för det lim du ska använda.
Förr var man noga med att skilja på begreppen limma respektive klistra. En limmad fog ansågs betydligt starkare och mera hållfast än en klistrad. Numera har dessa termer samma betydelse och man talar också alltmer sällan om ”klister”.
Innan du limmar bör du bestämma vilka krav du ställer på fogen och om de material du ska foga ihop ärtätt, sugande eller över huvud taget möjliga att limma. Det finns trots allt fortfarande vissa material – framför allt feta plaster – som inte alls låter sig limmas.
Om limfogen ska tåla större på frestningar av vatten, vissa kemikalier eller värme ska du tala om det när du väljer limsort. Du kan också behöva vägledning i limvalet om du ska limma stora ytor eller om fogen ska tåla hög belastning. Oavsett hur slipad och rengjord ytan är, har underlaget mikroskopiska ”gropar”.
Förutsättningen för att limmet ska kunna häfta väl är att massan flyter ut på ytan och ner i dessa ojämnheter. Lim som passar bra för underlaget har en lägre ytspänning än fogytan. Om för-hållandet är omvänt ser du detta genom att limmet drar ihop sig i stället. Det är inte bara limmet som avgör hur stark fogen sedan blir. Fogens utformning har också mycket stor betydelse.
Den starkaste fogen är den som endast utsätts för påfrestningar i sidled och den svagaste är den som utsätts för fläkning. Skillnaden på vidhäftningen vid dessa belastningar kan du själv enkelt testa med en bit tejp. Fäst tejpremsan mot t ex en bordyta och fläk – d v s bänd – loss den igen. Motståndet är obefintligt och du får utan vidare loss tejpen. Fäst remsan mot bordytan igen och dra sedan i den längs bordytan. Det fordras förvånansvärt stor kraft innan tejpbiten släpper från underlaget.
I vissa konstruktioner fogar man både med lim och spikar eller skruvar. Detta beror inte på att fogen behöver ”både hängslen och livrem” utan att limfogen fordrardet extratryck som spikarna bidrar med. Du kan alltså som regel ta loss spikförbandet när limmet torkat, om du skulle vilja det.
Den här typen av dubbla fogförband används i första hand när det inte går att komma åt med skruvtvingar eller limknektar. Dessa är ju annars mycket bra verktyg för att åtstadkomma det höga tryck som vissa limtyper ska torka under.
Fogkonstruktioner
Den starkaste limfogen är den som endast utsätts för påfrestningar i sidled – s k skjuvning.
Limfogar som utsätts för dragbelastning är också starka. Detta beror på att hela limfogen fördelar belastningen.
Den här typen av fog är inte stark. Endast en liten del av limfogen får ta hela belastningen.
Limfogar som utsätts för fläkning är inte heller starka. Undvik därför i möjligaste mån denna typ av fogar.
Testa lim mot underlag
Om du är osäker på om lim och material passar ihop häller du ut en liten klick lim på ytan.
Dra med t ex en tandpetare genom limmet. Det ska bildas en tunn limsträng på underlaget.
Om limdroppen ”går” tillbaka ska du byta till lim med låg ytspänning. Testet är vägledande, men inte 100-procentigt.
Rengör underlaget när du ska limma
Ytor av plast eller gummi ska alltid rengöras med alkaliskt rengöringsmedel (diskmedel) eller slipas.
Ytor av trä kan du hyvla eller slipa rena och jämna. Ta bort slipdamm med dammsugare eller borsta mycket noga.
Innan du limmar ytor av metall ska dessa göras rena från fett och olja. Använd exempelvis T-sprit. Skölj.
När ytan torkat slipar du med fint slippapper, så att smuts som inte lösts i spriten kommer bort. Damma noga.
Enkellimma
Om minst ett av materialen är sugande, t ex trä eller betong, kan du enkellimma. Stryk ut lim på ena ytan.
Lägg därefter ihop limytorna med en gång, vått i vått, eller innan limmet torkat. Låt ev torka under tryck.
Dubbellimma
Är bägge ytor som ska fogas ihop av sugande material bör du dubbellimma. Stryk ut lim på bägge ytorna.
Lägg ihop limytorna medan limmet är vått. Du bör även dubbellimma täta och feta träslag. Låt ev torka i press.
Värt att veta
När du rengör förut limmade ytor kan du som regel använda särskild limtvätt med bra resultat. Ytor som förut varit limmade med 2-komponent-lim, slipas eller hyvlas rena. Det räcker inte med att endast rengöra limytorna med lösningsmedel. Visserligen lossnar fett- och oljefläckar men annan smuts gnids istället ner i limytornas ”gropar”, vilket bidrar till att försvaga limfogen.
Kontaktlimma
När du ska limma täta material, t ex kakel eller glas, stryker du lim på bägge ytor och låter limmet torka.
När limytorna torkat sätter du ihop delarna och pressar sedan hårt tills limmet ”bitit”.
Värt att veta
Det är materialen som ska limmas som bestämmer vilken limningsmetod som bör användas. Sugande material fordrar som regel dubbellimning medan kontaktlimning lämpar sig bäst vid limning av täta. Betong, lättbetong, trä, och byggskivor är exempel på sugande material medan plast, gummi, marmor, målade och fuktisolerade ytor är exempel på täta material.
Här ovan ser vilka typer av lim som finns med i tabellen. Tabellen visar vilka sorters lim du kan välja mellan när du ska limma ihop olika material.
1. Epoxilim. 2. Nitril-kontaktlim. 3. Vattenbaserat hobbylim. 4. Neopren. 5. Cyanoakrylatlim (snabblim) 6. Glassilikon (används t.ex. till akvarium). 7. Byggsilikon (används till tätning och limning av t.ex. frigolit mot sten). 8. Sättlim (typ PL400) 9. Vattenbaserat kontaktlim. 10. Trälim – Polyuretan.