Att hyvla betyder att “ta bort ojämnheter” och det är precis vad hyveln har använts till sedan den första upplagan av verktyget kom till. De gamla egyptierna, grekerna och romarna höll sig med hyvlar och här i Norden var det nog någon stenåldersmänniska som gjorde den första hyveln av flinta.
Till utseendet har hyveln inte förändrats så mycket under århundradena, men ändå har den utvecklats till ett specialverktyg för många olika ändamål. I en gammal förteckning över en snickares verktyg upptas en lång rad olika hyvlar, bland annat följande: “rud och fogbank, dubbel, grofslätt, sims, skrubb, fris, not, staf, karnis, platthålkäl, tand, och vagnhyfvel”.
I förteckningen saknas bland annat ox och spånthyvel, förmodligen av den anledningen att dessa verktyg räknades till timmermännens utrustning. Snickarna ansågs alltså vara förmer än timmermännen, vilket också understryks i det finlandssvenska bruket att kalla dem “träkarlar”.
I den gamla uppräkningen skiljer man emellertid klart mellan släthyvlar och profilhyvlar, på ungefär samma sätt som man numera talar om vanliga bänkhyvlar och specialhyvlar. Man skulle kunna tro att antalet hyveltyper har reducerats med åren och med den tekniska utvecklingen. Men har detta skett så är det högst obetydligt. Snarare har vi fått fler hyvlar att hålla reda på, eftersom en hel del typer i dag finns både som trä och metallhyvlar.
Inget ont sagt om de traditionella trämodellerna, men metallhyvlarna går utan tvekan fortare att ställa in och justera och skär spån till ett kontrollerat, exakt djup. Nya verktyg konstrueras ständigt, men det är svårt att tänka sig mycket bättre hyvlar än de som finns i dag. Aven om de till det yttre påminner en hel del om de som till exempel användes för ca 500 år sedan, är det ljusårs skillnad i funktionen. På den tiden kallades hyveln “skavi”, det vill säga skavjärn.
Det för tanken till hyvelns inställning, som är mycket viktig. Verktyget kan vara hur perfekt som helst i konstruktionen. Falerar inställningen blir resultatet ändå inte vad man förväntar sig och vad hyveln kan prestera. En grundförutsättning är också en bra hyvelbänk. Hyveln är utan tvekan ett avancerat verktyg för den snickeriintresserade, som undan för undan finner behov av olika specialhyvlar kanske även för maskinhyvlar. Den ordinäre småhusägaren klarar sig i allmänhet med en enda hyvel en putshyvel med excenterlåsning.
Viktiga inställningar på en hyvel
Som du kan se på bilderna har metallhyveln nästan dubbelt så många detaljer som den traditionella trähyveln. Denna mer avancerade konstruktion gör att verktyget kan ställas med mycket stor exakthet. En mycket viktig detalj är spånklaffen. Den hindrar träet från att rivas upp när hyveljärnet bryter spånet. Med hjälp av spånklaffsskruven kan du ställa in hyveln för bearbetning av mjuka eller hårda träslag.
Metallhyvelns olika delar
Knopp (1), tå (2), spånöppning (3), fästskruvar (4), spännklaffskruv (5), inställningsskruvar (6), sula (7) (som på metallhyvlar ofta är räfflad), häl (8), hyveljärnsstöd (9), handtag (10), sidojusteringsarm (11), spånklaffsskruv (12), hyveljärn (13), spånklaff (14) excenterlåsning (15) och spännklaff (16).
Trähyvelns olika delar
Front (1), tå (2), spånöppning (3), stöd (4), sula (5), häl (6), handtag (7), spännskruv (8), hyveljärn (9), ställslits (10), extrahärdat stål (11), egg (12), slipfas (13), spånklaff (14), kil (15) och spånutlopp (16).
Ju mjukare trä som ska hyvlas desto vidare ska spånöppningen vara och ju hårdare trä desto trängre öppning. Det senare gäller också när man måste hyvla mot träets fiberriktning. Den som inte är van vid att handskas med hyvlar gör ofta felet att låta hyveljärnet, eller hyvelstålet, sticka utför mycket genom springan i sulan. Följden blir att hyveln hugger i stället för att skära.
Antingen man har en metall eller trähyvel har man för denna inställning god nytta av ett ögonmått. Vänd hyveln upp och ned och titta i ögonhöjd längs sulan. När du ser eggen som ett smalt streck har du en normalt brainställning. Ska du hyvla mycket fint ska du bara ana strecket.
En mycket viktig detalj är sidojusteringen som gör att stålet tar lika mycket efter hela eggen. På trähyveln får man knacka stålet rätt, på metallhyveln använder man den speciella sidojusteringsarmen.
Tips
Hyvlar har i långa tider varit ett verktyg som har “gått i arv”. Traditionen gör att många handgjorda hyvlar som i sig kan vara små konstverk finns bevarade i gamla verktygslådor. Var rädd om dessa klenoder, de kommer sannolikt att få ett stort samlarvärde.
Värt att veta om hyvlar
Ett hyveljärn av traditionellt slag måste skötas mycket väl slipas och brynas. Men så kan det också hålla i långa tider. I takt med att trähyvlarna ersätts av metallhyvlar ökar användningen av engångsjärn. De kan inte skärpas på nytt, men å andra sidan håller de skärpan längre och är inte heller så dyra att byta ut.
Olika hyveltyper
Rubanken är den största hyveln som ofta kan vara mer än en halvmeter lång. Den används främst för planhyvling av större ytor.
Rubanken förekommer också i något mindre format och kan då även användas för viss kanthyvling. Sulan är ofta räfflad.
Putshyveln är den mest använda hyveln för just putsarbeten. Den kan ha räfflad sula och excenterlåst, dubbelt järn.
Stöthyveln är en mindre hyvel som i första hand används på ändträ och snedkanter. Den hanteras med en hand.
Rundhyveln är en hyvel för konvexa och konkava ytor. Sulan ställs in med en speciell inställningsskruv.
Simshyveln kan bearbeta ytor som inte går att komma åt med andra hyvlar. Den kan även användas när den läggs på sidan.
Falshyveln är till för att jämna eller bredda sidorna i falsar och spår. Idag används ofta en fräs för detta ändamål.
Den kombinerade sims och falshyveln har ett hyveljärn som kan ställas in så att man kan hyvla till och med intill hörn.
Skrubbhyveln påminner om putshyveln, men har bågformig egg. Med den hyvlar man snabbt grövre ojämnheter.
Spånhyveln, eller skavhyveln, är ett mycket enkelt verktyg och används främst för hyvling av böjda träytor.
Grodan är också ett skrapverktyg. Eftersom hyvelstålen sitter långt fram kommer man in i hörn vid fönster och dörrar.
Grundhyveln är en slags putshyvel för spår och urholkningar. Den arbetar med skavrörelser.
Nothyveln skär spår och falsar. Den kan ha ett tiotal utbytbara hyveljärn och arbetar därför på olika bredder.
Kombinationshyveln har ett tjugotal hyvelstål för bland annat skrubb , puts och falshyvling och för bearbetning av plast.
Fasningshyveln med snedställt stål, är i detta skick närmast en klenod. Fasningsvinkel och fasningsdjup är i regel inställbart.
Kanthyveln används för utvidgning av falsar. Den kan ha ett hyveljärn, men är för det mesta utrustad med två.
Relaterade artiklar
Reda bland redskapen
Det är nog inte utan att många småhusägare önskar att inte bara gräsklipparen, utan också sådana handredskap som spadar, grepar,…
Ett fungerande verktygsförråd
Hur stor eller liten och hur enkel eller specialinriktad verktygsuppsättning du som småhus eller fritidshusägare än har, representerar…
Konsten att rundhyvla
Vid träarbeten behöver man allt som oftast använda en hyvel för att snygga till en yta. I nio fall av tio rör det sig om plana ytor.…
Redskapsvård
Det finns småhusägare som stolt kan visa upp t.ex. en spade som gått i arv i flera generationer. Redskap av den kvaliteten tillverkas…
Hyvlar – Lär dig att hyvla för hand
Övning ger färdighet är en regel som gäller för de flesta hantverk och när det gäller konsten att hyvla stämmer den ovanligt väl.…
Lär dig använda en handöverfräs
Tveklöst kan arbetet med rena handverktyg, till exempel vid en hyvelbänk, ge ett utomordentligt stort utbyte. Med någorlunda handlag,…
