I den här artikeln får du tips och information om vad du ska tänka på när du ska välja och använda olika tänger för ditt arbete.
Näst efter hammaren är tången yrkeshantverkarens och amatörsnickarens viktigaste verktyg. Det lär knappast finnas en verktygslåda i ett svenskt hem som inte rymmer en eller flera tänger. Anledningen till detta är att tänger har så skiftande funktioner och att de flesta är avsedda för ett visst, bestämt arbete.
Som specialverktyg har tången en mycket stark svensk förankring. För ungefär hundra år sedan visade nämligen Johan Petter Johansson upp sin första uppfinning, som var den ställbara rörtången. Den blev en stor sensation. En rörmokare hade dittills nämligen fått dra med sig en hel kärra tunga, fasta rörtänger av olika dimension för att vara säker på att klara ett jobb.
Sedan dess har mängder av olika slags tänger konstruerats och nya kommer ständigt till. I en helt normal verktygskatalog presenteras flera hundra olika tångtyper, av vilka de flesta dessutom förekommer i flera storlekar.
Det är logiskt att fråga sig om man verkligen behöver så många olika tänger, i synnerhet som det också finns mängder av skiftnycklar, skruvnycklar, hylsnycklar, saxar och vridverktyg med funktioner jämförbara med tångens. I stort sett måste nog frågan besvaras jakande. Är man rädd om verktyg och material, och dessutom vill få ett gott arbetsresultat, bör man nämligen så långt det är möjligt alltid följa regeln att välja rätt tång till rätt arbete.
Det är till och med så att man ibland kan försvåra och omintetgöra både material och verktyg genom ett felaktigt val. Ett typiskt exempel på detta är att försöka dra fast eller lossa en mutter med en tång när det är en skruvnyckel som ska användas. Tången kanske står rycken, men inte muttern.
Generellt sett är tänger hårdföra verktyg, men de tål inte alltid vad som helst. Om man använder en tång med härdade käftar vid hårdlödning eller svetsning måste man räkna med att sedan kassera den. Härdningen förstörs nämligen av hettan och tången blir obrukbar.
Hur många tänger som ska ingå i hemverkstadens utrustning är givetvis en öppen fråga. Det hänger ju ihop med vilka arbeten som är aktuella. En god regel är att skaffa tänger när man behöver dem. En annan, lika god, är att alltid satsa på kvalitet.
Olika tänger
Hovtången är ursprungligen hovslagarens verktyg och något av alltång. Den “rullar” upp envis spik och klipper ståltråd.
Najtången, eller rabbitstången, liknar hovtången, men har långa skänklar. Används för surrning av tråd och tågvirke.
Ändavbitaren har käftarna, eller skären, ställda i rät vinkel mot varandra. Den kan också användas som “hovtång” för nubb.
Sidavbitaren har centrumskär och är främst avsedd för att klippa hård tråd, t.ex. pianotråd.
Sidavbitaren kan också ha sidoskär och vara fjädrande. Skären är ofta tunna och ömtåliga. En del är avsedda för plast.
Är sidavbitaren fasad kan man klippa mycket nära ett föremål. Ofasad lämnar den en konisk topp på ett par mm.
Kraftavbitaren liknar en liten bultsax. Den har ofta knäledskonstruktion, fjäder med justerskruv och är specialhärdad.
Bland elektroniktängerna finns avbitaren som är särskilt handikappvänlig. Den har bl.a. återfjädrande handtag.
Flacktången, eller plattången, används för att böja tunnare plåt och tråd. Käftarna kan vara släta eller räfflade.
Spetstången är släkt med flacktängerna, men har en avsmalnande spets som kan vara rak eller böjd.
Flacktången kan ha sidavbitare. Då är grip ytan nästan alltid räfflad och grepphylsorna är ofta av plast.
Kombinationstången har blivit något av hushållstång. För det mesta är den en flacktång, sidavbitare och rörtång i ett.
Böjtången påminner om flacktången, men käftarna är runda och behövs när man t.ex. ska göra öglor.
Spårringstången används för montering och demontering av spårringar. Den finns med utbytbara spetsar i olika dimensioner.
Skaltången används för klippning och skalning av elledningar. Vissa typer klarar både solida och tvinnade kablar.
Motortången, som också kallas polygrip eller multiflextång, finns i många storlekar. Den har en flyttbar gripled.
Motortången har ofta räfflade s.k. alligatorkäftar med rörgrepp. Glidleden kan ha bågformiga styrspår.
Den självlåsande motortången låser sig när den kläms fast runt ett föremål. Sådana tänger har även klämskydd.
Rörtången är främst avsedd för rör eller andra runda föremål, men kan även användas till stora, runddragna skruvskallar.
Det finns också rörtänger med endast en skänkel, så att man får den ena handen fri. Käftarna kan vara utbytbara.
Håltången är egentligen en revolver med fasta eller utbytbara hålpipor, avsedd för papp, läder och liknande material.
Universaltången används mest vid plåtarbeten. Den kan ha ställbara käftar med ledbara, räfflade backar.
Svetstången finns i många utföranden, bl a för rör, plåt och profiljärn. En svetstång bör vara självlåsande.
Tegeltången är en s k plattång, utrustad med fjäder. Man kan klippa både tegel och kakel med den.
Kakeltången är en kombination av klyv och skärtång med hårdmetall-trissa, avsedd för både vägg och golvkakel.
Håltången är också avsedd för keramiskt material. Med den kan man nämligen klippa hål i både kakel och mosaik.
Bultsaxen är med sina dubbla leder och långa skänklar starkare än andra tänger. Den klipper även fastrostade muttrar.
Relaterade artiklar
Spackla på rätt sätt – Så spacklar du steg för steg
De flesta målnings- och tapetseringsarbeten fordrar ett välgjort förarbete…
Lär dig att skära gängor
I den här artikeln hittar du tips, information och gör det själv beskrivning…
Måla med färgspruta
Det är inte svårt att måla med färgspruta bara du först ger dig lite tid…
Forma metall med handverktyg
I den här artikeln hittar du tips och gör det själv beskrivningar med…
Verktyg som underlättar
Tveklöst är det så att man vid alla arbeten når bäst resultat genom att…
Rörbockare och rörtänger
I den här artikeln får du utförlig information och värdefulla tips om vad…
