Korp, kofot och spett

kofot.jpg

”Den som vet vad det vill säga att hantera korp, bräckjärn, kofot, flåhacka och spett svettas vid blotta tanken på dem.” En gammal rallare som var med om att bygga Inlandsbanan, har uttalat sig med denna tvärsäkerhet. Få verktyg eller redskap kan verka så avskräckande som de nämnda. De är inte bara tunga att hantera, utan också nödvändiga för att verkligt hårda mark och byggnadsarbeten ska kunna göras utan hjälp av motordrivna redskap.

Det är något paradoxalt med dessa hack- och bräckredskap. Inget av dem kommer egentligen till användning utom vid verkligt grova mark och byggnadsarbeten. De används alltså förhållandevis sällan, men tillhör ändå våra mest kända och omskrivna redskap. Spettet och flåhackan är ju den envise, krokryggige torparens vapen mot marksten, torv och lera för att få jorden brukbar. Spettet och korpen är rallarens motsvarighet. Kofoten är den skygge inbrottstjuvens traditionella attribut -inte minst i tecknade serier och liknande.

Just redskapens koppling till de traditionellt hårda jobben, och kanske även till den olustiga oärligheten, är sannolikt en av orsakerna till att redskapen ifråga sällan ingår i småhusägarens standardutrustning. Inte för att dessa speciella redskap, som sagts, behövs särskilt ofta, men det är ändå synd att de inte alltid finns till hands. Rätt hanterade är de nämligen mycket effektiva och ett bättre skydd mot överansträngda ryggar – och sönderbräckta, klenare redskap än man vanligtvis tror.

De grepar och spadar som står rycken även för mildare stenbrytning finns inte och för att komma igenom hårda marklager vid till exempel betonggjutningar är både spett och korp praktiskt taget oundgängliga.

Detta gäller faktiskt trots all motoriserad hjälp som finns i dag. Det kan bli alldeles för dyrbart att rekvirera en grävmaskin enbart för att man vill få ner ett par grindstolpar. Dessutom kommer inte ens små maskiner fram överallt. Samma värde har bräckjärnet, eller kofoten som verktyget också kallas, vid rivnings och byggarbeten.

Verktyg av detta slag finns dessutom i små, behändiga format, som klart underlättar golvläggning och liknande arbeten. Bräckjärnets dubbla funktion som spikutdragare och hävstång är till exempel en förtjänst som alltför ofta förbises av hemmasnickaren.

Värt att veta

Kofoten i form av en järnstång med ena änden utsmidd till en platt, tvåkluven kil, är känd sedan brons-åldern. Antika exemplar finns bevarade i flera europeiska museer. En av de äldsta beskrivningarna av kofoten finns i en text om s k hävtyg: ”Den enklaste machin af detta slag är Kofoten, som egentligen blott är en häfstång. Göres vanligen helt och hållet af jern, tjockare mot nedre ändan, och stålas vid foten.”

korp-kofot-spett1. En korp har två spetsiga pikar eller den ena tvärt avskuren. Längden är 600-700 mm, vikten 3,5-4 kg. Dess svaghet är skaftet, men det finns lösa skaft i bok och hickory.

2. Bräckjärnet, eller kofoten, är både spikutdragare och hävstång. Storleken är från ca 300 till 900 mm. De är sex eller åttakantiga och väger från 0,5-3 kg.

3. Brytspett av stål har ofta fyrkantshuvud och åttakantigt
skaft med bra grepp. Längden är mellan 1 000-1 800 mm och vikten mellan 4-9 kg. Större stålspett kan beställas.

4. Det finns även brytspett av aluminium i längderna 1 200 och 1 500 mm. De används mest som brytjärn. Vissa har stålspets. Skaften är sex, åttakantiga eller runda.

5. Is- och trottoarspett är mycket användbara för småhusägare som ofta får isbeläggning vid till exempel entr‚n. Bladet är ett härdat, borlegerat och eggslipat plattstål. Vikten är ca 3 kg, med träskaft. Det finns även specialverktyg inom gruppen: rullspett med stålhjul och lyftplatta, god för 3 000 kg belastning och formrivare m vinklade spetsar.

Relaterade artiklar

Se alla maskiner & verktygsartiklar »

scroll to top
Top