Lösullsisolering har kommit på modet, och det finns många anledningar till det. Främsta orsaken är kanske ändå att det är ett så smidigt sätt att isolera en vind. Det sprutas rakt in över golvet, och så är isoleringen klar. Inga måttanpassningar där inte.
Det går att använda för ny- eller tilläggsisolering på vinden och i vissa fall även i golv och väggar, lite beroende på vilken sorts lösull vi talar om.
Tester visar också att den här formen av isolering är minst lika effektiv som andra metoder. Men för att den ska fungera, är det mycket viktigt att arbetet med isoleringen skett på rätt sätt, från början.
Olika material för lösull
Materialet som används i ullen kan variera och vara antingen organiskt eller icke-organiskt. Det kan handla om ull tillverkad av tidningspapper, kutterspån, cellulosafiber eller glas- och stenull.
Vid mätningar har det visat sig att de flesta material som används av seriösa firmor också har ungefär samma isolerförmåga, oberoende av det material som används.
Fördelen med de icke-organiska materialen är att de i princip är icke-brännbara. Det gör att de inte antänds lika lätt, vilket gör dem fördelaktiga ur brandsäkerhetssynpunkt.
I vissa fall kan den organiska lösullen också vara brandbeständig, om den behandlats kemiskt med till exempel mineraliska salter.
Mögelbeständighet
De icke-organiska materialen har också en högre mögelbeständighet, även om det finns organisk lösull som också har god beständighet mot mögel.
För att öka härdigheten mot mögel använder vissa tillverkare en kemisk tillsats vid namn borsalt, som verkar hämmande för mögelproduktionen.
Det funkar bra i samband med lösull tillverkad av cellulosa. Oftast uppstår dock mögelangrepp och fuktskador inte av materialet i sig, utan beror snarare på konstruktionen och hur arbetet utförts.
Konstruktionen
För att lösullsisolering ska vara ett fullgott alternativ till traditionella isoleringsmetoder, krävs en professionell hantering av hela konstruktionen. Det är helt avgörande för hur stor effekt isoleringen ger.
Konstruktionen av vinden som ska isoleras måste vara väl avpassad för att klara av den extra isoleringen. Det handlar delvis om vindbjälklagets täthet, och den ventilation som finns i utrymmet.
När extra isolering kommer till på vindsgolvet, minskar också temperaturen på vinden. Risken för fuktskador ökar då, eftersom fuktskador uppkommer av att den relativa (inte den faktiska) luftfuktigheten.
I kallare utrymmen kan inte lika mycket fukt fångas upp av luften utan att fuktskador uppstår. En luftspalt mellan isolering och yttertaket samt ventiler för utluften är bra metoder för att minska risken för fuktproblem.
Sedan är också själva lösullen ett mycket känsligt material som ska hanteras varsamt. När det gäller lösullsisolering, är det faktiskt arbetsmetoden som är det avgörande för hur bra slutresultatet blir, inte det material som i sig används.
Belasta inte lösullsisolering
Lösullsisolering är ett bekvämt och mycket praktiskt alternativ för att tilläggsisolera vinden och därmed minska uppvärmningskostnaderna. Det är också ett bra alternativ på nybyggnationer.
Men – om vinden börjar användas som förråd eller liknande börjar problem snabbt uppstå. När lösullen belastas börjar den sjunka ihop vilket ger effekter på dess isolerförmåga.
Till syvende och sist är det luften i själva ullen som håller den mest isolerande funktionen, och när den försvinner, minskar också värmehållningsförmågan.
Förmågan kan snabbt minska med hela 40 % om ullen belastas. Även mössen kan ställa till det med sina gångar och tramp.
Relaterade artiklar
