För de flesta som har haft träslöjd eller metallslöjd på skolschemat är och förblir en fil ett slöjdverktyg. Dessutom vilar det något trist över filandet – ett evigt dragande fram och tillbaka utan mera påtagligt resultat.
Denna skeva föreställning hänger givetvis ihop med att filandet i skolan sällan var riktigt motiverat, att den som höll i verktyget inte kunde lägga tillräcklig kraft i rörelsen och sällan fick riktigt klart för sig hur filen egentligen fungerade.
Denna negativa inställning till filen och filandet drar man inte sällan med sig även som vuxen småhusägare. Följden blir att den eller de filar man för ordningens skull har i verktygslådan, blir liggande där utan att någonsin komma till större nytta.
Så ska det givetvis inte vara. Både filar och raspar är betydligt mer än bara slöjdverktyg. Man kan till och med säga att den moderna handfilen, med sin enkla grundkonstruktion, är ett mycket avancerat verktyg.
Ett påtagligt exempel på detta är att många av de så kallade sågfilarna, som förr nästan enbart användes för skärpning av sågar, numera är en viktig utrustning inom industrin.
Där används de bland annat vid finare verktygstillverkning, avgradning och infilning till snäva toleranser vid svarvning.
För ordinärt hemmabruk behövs ingen större uppsättning filar. En halvrund träfil, en platt ansatsfil för skärpning och en rasp med frästa grader för grövre träbearbetning räcker långt.
Ett enkelt sätt att gardera sig för de allra vanligaste filningsbehoven i ett hushåll, ett småhus, i sommarstugan eller båten är att skaffa en så kallad hobbysats.
En sådan innehåller en slöjdfil och en skärpfil. Båda har olika filar på varje sida – alltså fyra filar i två.
Självfallet bör man i möjligaste mån använda filar med en tandtyp och en gradgrovlek som passar till det material som ska filas. För vissa arbeten kan man också behöva andra typer än de två nämnda. Utöver dessa finns trekantiga, runda, fyrkantiga och knivformade filar.
Filning av handsågar är ett typexempel för en sådan situation. Då kan man till exempel behöva en trekantsfil av speciell storlek för att bottna mellan sågtänderna och inte förstöra fasvinkeln.
Värt att veta
En småhusägares viktigaste fil är oftast en flat sågfil. Med en sådan kan man lätt skärpa en lång rad verktyg och redskap, som då blir dubbelt effektiva.
Följande är bara några exempel som man kan använda filen till:
Grensaxar, Gräskantsaxar, Gräsklippare, Jord- och isborrar, Kantskärare, Knivar, Liar, Mejslar, Motorsågskedjor, Planteringsjärn, Sekatörer, Skrapor, Spacklar, Spadar, Spett, Sågklingor, Tänger, Yxor.
Skötsel, grepp och rörelser
1. Filar ska förvaras i fickor, särskilda fack eller ställ. En skadad egg gör filen oduglig – i varje fall för finare arbeten.
2. Efter arbete med fil – och ofta under arbetets gång – bör man göra ren filen med en så kallad filkarda av ståltråd.
3. Ett arbetsstycke som ska filas måste spännas fast ordentligt. Vibrationer slår nämligen sönder filens hårda tänder.
4. En fil ska röras i en jämn och ganska långsam rörelse. 50-60 drag i minuten ger nästan alltid bäst resultat.
5. Använd så hårt tryck att filen inte slinter, men bara när filen förs framåt. Lätta på trycket når den viras tillbaka.
6. Den halvrunda filen är vanligast vid träarbeten. Den runda sidan används när man jämnar till konkava rundningar.
7. Den flata filsidan används för att jämna raka urtag, men också för konvexa ytor. Filar skär enbart i rörelse framåt.
8. En rundfil används för att jämna mindre urtag, till exempel till el- eller telekablar.
Varning
Många filar och raspar har lösa skaft, men använd aldrig ett sådant verktyg utan att först skafta det noga och stadigt.
En fil utan skaft kan nämligen orsaka svåra handskador om man under arbetet råkar ut för ett tvärstopp, vilket inte är ovanligt. Risken är nämligen stor att tången, på vilket skaftet ska fästas, kan tränga in i handen vid stoppet.
