Konsten att spika rätt innebär inte bara att du kan undgå att slå dig på tummen, Men tro för den skull inte att det där med tummen saknar betydelse.
Det är nämligen ett psykologiskt faktum att man nästan alltid slår där man fäster blicken. Titta därför alltid på spikhuvudet när du ska spika, Då är risken mindre att du slår din nagel blå.
En skicklig snickarmästare har dessutom fem andra viktiga “tumregler” när han spikar. Håller du dig konsekvent till dessa regler – även om något kan kännas avigt i början – blir du själv snart en mästare i konsten att spika.
1. Välj en hammare som passar jobbet och dig själv när du ska spika, det vill säga ett verktyg i rätt storlek som väger rätt i din hand och kan hanteras med svikt.
2. En spikhammare är en spikhammare och inget annat. Använder du den till att till exempel knacka sten skadar du spikhuvudet så att detta förlorar styrförmågan.
3. Håll alltid hammaren i änden av skaftet – aldrig intill hammarhuvudet. Längden på skaftet är avgörande för att få rätt svikt när du spikar.
4. Använd rätt spik till rätt material, det vill säga spikar som inte spräcker utan krossar träets fibrer och formar sin egen kanal.
5. Mät alltid noga så att du vet var spiken ska placeras. Och spika provisoriskt innan du är säker på passningen.
Tänk på att hållbarheten i ett spikförband helt och hållet beror på spikarnas placering. pet vanligaste spikförbandet är sannolikt när man har två brädor i rät vinkel.
Man måste då tänka på att placera spikarna på motstående ställen om varandra för att fästet ska bli stabilt på båda ställen.
Det finns ett antal hjälpredskap som underlättar för dig att hålla spikförbandet på plats och ger den stadga som behövs när det belastas i sidled.
Du kan välja mellan vinkeljärn, spikbleck eller en trekantskloss. Ibland, till exempel vid finsnickerier, kan det finnas skäl att förborra spikhål som sedan eventuellt kan pluggas igen.
Vid förborrning är risken för sprickbildning mindre. Ändträ och kanter kan lätt spricka vid spikning, särskilt om virket är runt.
När det gäller förband som bara kräver småspik och nubb behöver man inte alltid använda en hammare när man ska spika. Då går det lika bra ned en plattång som nyper fast spiken och nubben.
Tänk bara på att tången kan göra fula märken i virket, så skydda med till exempel en bit papp. I den följande bildsviten får du exempel på de vanligaste spikförbanden och på några lika vanliga fallgropar.
1. Märk ut raderna du ska spika med ritsmått. Raka spikrader är vackrast.
2. Där det är möjligt bör du alltid spika snett och i kors, då det är starkast.
3. Spika 2 bräder i vinkel, placera övre spiken inåt och den undre utåt.
4. Belastas spikförbandet i sidled, använd t ex vinkeljärn.
5. Spika ihop bräder med en lång spik som vinklas i 90ø.
6. Undvik förskjutning vid skråspikning med en provisorisk fixeringsspik.
7. Om spiken går snett – dra ut den och ändra riktning i hålet.
8. Stuka spikspetsen så minskar risken för sprickor.
9. Småspik och nubb kan nypas fast med plattång om virket skyddas.
10. Dyckert försänks med dorn. Stöd dornet så att det inte glider när du spikar.
11. Försänk ett runt spikhuvud med huvudets långsidor i fiberriktningen.
12. Använd vid förborrning en tunnare borr än spiken och borra 2/3.