Snickarens språk

snickare.jpg

Snickarens yrkesspråk är ofta mera lättförståeligt än många andra hantverkarspråk. En av orsakerna till detta är att många och stora delar av t ex byggnadssnickeriet med åren fått Gör- Det- Själv- karaktär.

Därmed har många yrkesuttryck blivit allt vardagligare, samtidigt som åtskilliga gamla beteckningar fått en språkdräkt av mera modernt slag.

En hel del traditionella beteckningar lever ändå kvar och kan då och då leda till ett och annat missförstånd – inte sällan av smålustigt slag.

Ett par andra orsaker till att snickarspråket – i varje fall bland småhusbyggarna blivit mera allmängiltigt är dels att snickaren blivit något av en ”hustomte”, som inte alltid håller så hårt på skrågränserna, och som dels kommit att arbeta med både amatörer som hantlangare och därvid tvingats använda ett enklare språk.

I och för sig ger detta många fördelar, men ökar samtidigt risken för missförstånd, eftersom fackuttryck nästan utan undantag är koncisa, d v s när de används i sina rätta sammanhang.

Ett exempel på detta kan vara följande:

För en vanlig småhusägare är begreppet härdig oftast förknippat med växter som kan odlas under vissa klimatförutsättningar. Växten ifråga är alltså motståndskraftig mot t ex låga jordtemperaturer. Även inom byggspråket står härdig för motståndskraftig, men där används också finare graderingar.

Man talar t ex om att ett material är ”i hög grad härdigt”, vilket är detsamma som ”beständigt”. Eller också kan det vara i ”lägre grad härdigt”, vilket betyder att det är ”tåligt”. Ibland är yrkesspråken ganska mustiga och folkliga till sin karaktär.

Sådana beteckningar är oftast mycket gamla och vilar på ett förstärkande bildspråk, som i våra dagar kan te sig ganska humoristiska. Man skulle kunna tro att bildspråket förtar entydigheten i ordens betydelse. Men så är praktiskt taget aldrig fallet.

En hornkvist är t ex en betydande kvistbildning i ett virke, som gör det näst intill omöjligt att bearbeta, tjurträ är vridet redan under växttiden, en frostspricka är en skada som uppstått vid isbildning och en kådlåpa är en virkesspricka fylld med kåda.

Inte minst när det gäller att beställa material till t ex en renovering är det viktigt att man får just det material man behöver och ingenting annat.

Därför kan det t ex vara viktigt att veta att gipsskivor är byggskivor av gips med specialtillverkad papp på båda sidor, att gipsplank är avsedda för takbeklädnad och att gipsplattor är mindre, formbestämda gipsskivor.

Urvalet i ordlistan på kortets baksida är främst baserat på uttryck som kan missuppfattas eller som inte är så entydiga att de lätt förstås.

Ordlista

Ankare
Anordning som håller ihop olika byggnadsdelar.

Anved
Invändigt vridet trä som är svårt att hyvla.

Balk
Bjälke

Bila
Bred och lång, kortskaftad yxa för släthuggning av timmer.

Bindare
Längsgående virke som håller ihop takstolsrader.

Bjälke
Fyrkantsvirke med 200 mm som minsta tjocklek eller bredd. Även lång, liggande byggnadsdel.

Bjälkholk
Anordning för avväxling av bjälkar.

Bjälklag
Bjälkag som bär upp ett golv eller en konstruktion av bjälkar, golv, fyllning och blindbotten.

Brandmur
Massiv mur, avsedd att förhindra spridning av bränder.

Bräda
Virke med minst 70 mm bredd och mindre än 45 mm tjockt.

Bröstning
Väggen mellan fönsterkarmens undersida och det färdiga golvet.

Bröstpanel
Invändig panel i jämnhöjd med fönstrens underkant.

Diktning
Tätning av vägg.

Dragspik
Spik som är längre än 5 tum.

Drevling
Stor platt spik med hake i stället för huvud.

Dvärg
Kort vertikal stolpe som bär nockåsen i bockburet taklag.

Dymling
Träplugg som håller i stockarna i en timmervägg.

Fasadliv
Utsidan av en färdig yttervägg.

Fotbräda
Underlag för plåtskoning längs takfoten på ett tegeltak.

Fylle
Dialektalt ord för blindbottenfyllning.

Fönsterluft
Utrymmet mellan två fönsterbågar eller karmdelar.

Förvandring
Liggande väggpanel, där varje bräda: överkant döljs av den överlappande brädan ovanför.
Hak Inskärning el skåra, äv. inåtgående vinke eller hörn.

Hammarband
Översta vågräta bjälken i ett ramverk.

Hanband
Kortaste vågräta virket i en takstol.

Hångel
Trätyngder på halmtak.

Hängsle
Bandformigt gångjärn.

Högben
Del av sparrtakstol.

Kortling
Kort virkesbit.

Läkt
Virke som är högst 50 mm tjockt och 63 mm brett.

Masur
Missbildning i trä p g a abnorm knopputveckling.

Mesula
Mittstolpe som bär upp tak.

Navare
Skedformad borr.

Nägla
Spika

Oxhyvel
Tvåmannahyvel

Post
Vertikal eller horisontal fönsterluftsskiljande del av fönsterkarm.

Raft
Stång eller stör till takstolssparre.

Regel
Virke med 34-63 mm tjocklek och 70 125 mm bredd.

Ribb
Virkesavfall efter kantning.

Ryggås
Översta bärande bjälken på ett sparrtak.

Skiftesverk
Väggkonstruktion med liggande plank eller bräder (pålar), infällda i en stomme av stående
stolpar, sammanhållna nedtill av syll (fotträ) och upptill av väggband (lejd).

Slana
Långt, smalt obarkat virke.

Slätknut
Liggtimmer som saknar utskjutande knutsskallar.

Smyg
Fördjupning eller vinkel mellan två plan.

Sparre
Virke med nästan kvadratiskt genomsnitt.

Spillkråka
Speciellt stämjärn.

Syll
Virkesdel som är upplag för bärande vägg eller bjälklag.

Taklag
Bärande stomme i yttertak.

Takskägg
Den del av takfallet som skjuter ut över fasaden.

Tass
Sparrens nedersta ände i en takstol.

Tjurträ
Växtvridet virke.

Trossbotten
Blindbotten

Tum
Avskaffat, men ändå ofta använt längdmått inom byggbranschen. 1 engelsktum = 2,54 cm.

Tväryxa
Yxa med tvärställd egg.

Underslag
Klena golvbjälkar ovanför t ex källarvalv.

Top
Top