Svarva i trä med rätt svarvämnen

svarva-tra.jpg

Det är något motsägelsefullt med nordiskt svarvvirke – eller svarvämnen som man i regel säger. Få träslag passar så bra till svarvning i trä som de med naturliga växtplatser på våra breddgrader. Men samtidigt är de flesta av dem svåra att få tag i. Förklaringen är att den ämneskvalitet man söker sällan finns tillgänglig i brädgården. En och annan byggmarknad kan ibland ha ett litet lager, men de förnämsta svarvämnena finner man bland rivningsvirke och rester från parker och trädgårdar.

Man må vara hur skicklig som helst vid träsvarven och ha de bästa tänkbara verktyg för att svarva i trä, men utan goda svarvämnen att bearbeta blir svarvningsresultatet varken särskilt konstfärdigt eller av praktiskt god kvalitet. Svårigheten att finna lämpligt virke gör att många svarventusiaster lägger ner mycket tid och stor omsorg på att ”jaga” rätt svarvämnen. Det ska nämligen ett helt knippe förutsättningar till för att virket ska passa för att svarva i trä.

Det ska vara tungt och tämligen hårt, men ändå lättbearbetat. Det ska hellre vara kärnved än ytved, ha en vacker lyster och helst överraskande, livlig struktur. Dessutom ska trädet vara fällt vid rätt tidpunkt på året, det vill säga under vintern när det vilar, och ha torkat på ett sådant sätt, och så länge, att det till exempel inte spricker i ändarna. För att virke ska bli vad man brukar kalla brädgårdstorrt måste det ligga luftigt och ganska länge under tak.

Det står givetvis var och en fritt att hämta virke i såväl naturlig skogsmark som i parker och trädgårdar. Det finns dock en absolut förutsättning: man måste ha tillstånd av markägaren för att få ta av virket och man måste också komma överens om betalningen för det. Inte sällan händer det att man får ta av virket under förutsättning att allt spill från till exempel en koncentrerad gallring fraktas bort. Det kan tyckas vara generöst, men räkna med att transport-kostnaderna kan bli ganska dryga.

I regel kan man inte heller utnyttja och svarva i virket förrän det har klyvts och sågats upp i lämpliga dimensioner. Ibland kan det vara möjligt att klara detta själv med till exempel en motorsåg eller med kilar, men för det mesta måste virket lämnas till en brädgård eller ett sågverk som förfogar över cirkel eller bandsågar med högre kapacitet.

Detta betyder emellertid inte att alla svarvämnen måste tas ur grovt virke. Det är snarare så, att mycket finns att hämta i klenare virke från till exempel gallringar i fruktträdsodlingar. För övrigt ger nästan alla fruktträd, med sin täthet och ofta livfulla struktur och kulör, goda svarvämnen. Under förutsättning att virket kan delas – för att kunna torka på rätt sätt kan även förhållandevis klena stammar och grenar användas.

Hemträdgårdar kan alltså vara rika svarvämnesförråd. Två andra vanliga ”fyndplatser” är inrednings-snickeriernas restvirkeslager och rivningshus. I de senare döljs dock godbitarna ofta av färg och murbruksrester.

Exempel på svarvämnen

Om man letar efter svarvvirke är det en god regel att aldrig bränna eller kasta bort ett trästycke förrän man är klar över att det inte är något som kan användas i svarven. Alltför många goda svarvämnen blir till brasved eller hamnar på soptippen.

Följande är exempel på träslag som kan ge mer eller mindre lämpliga svarvämnen:

Al
Rött eller brunaktigt virke, bra för svarvning. Gäller både klibb och gråal.

Alm
Gulvit ytved och rödbrun kärna, fast och vältecknat, men alltför grova fibrer för finare svarvarbeten.

Ask
Ljust grågul-rödtonad ytved, ljusbrun, vältecknad kärna. Hårt, segt och elastiskt, men ändå bra svarvämne.

Asp
Segt och lättbearbetat, men i mjukaste laget för svarvning.

Björk
Gulvitt-gulbrunt virke, ganska hårt, långfibrigt och segt, men mycket bra för svarvning. Början till röta kan ge marmorerad struktur. Ingen skillnad mellan yt och kärnved.

Bok
Tungt och hårt virke, men lättbearbetat. Gul eller rödgrått med prickliknande märgstrålar. Både vanlig bok och rödbok ger bra svarvämnen, medan avenbok ger sämre.

Ek
Det är den gråbruna kärnan som är värdefull, men just för svarvning är ek i hårdaste och grovfibrigaste laget. Den Ijusgula ytveden är värdelös.

En
Gulvit ytved, brunaktig kärna. Både hårt och segt med tydliga årsringar.

Fur
Ljus ytved, något brunaktig kärna, ofta livligt tecknad. Kärnveden är bäst, ytveden något för grovfibrig för att ge vackra ytor.

Gran
Lätt och elastiskt, furuliknande trä utan kärna. Alltför lättkluvet för finare svarvning.

Gullregn
Gult virke med mörkbrun, mycket vacker kärna. Utmärkt för svarvning.

OBS! Gullregn är giftigt, inte livsfarligt att använda men gullregn bör användas med mycket stor försiktighet. Se till att ha mycket god ventilation och använd dammfilter för både näsa och mun vid framförallt slipning. Det är framförallt det fina slipdammet som är giftigt.

Hägg
Gulvit ytved med gulbrun kärna. Lättbearbetat och användbart svarvvirke.

Hästkastanj
Gulvitt virke utan kärna, ibland flammigt mönster. Ger hyfsade svarvämnen.

Körsbär
Ljust gulvit ved med gröna och rödaktiga skiftningar. Bra svarvvirke.

Lind
Mjukt, gräddgult virke. I mjukaste laget för svarvning.

Lärk
Gul eller rödvit ytved, brun kärna. Ganska fast och elastiskt, men ojämnt på grund av hårda kvistar och hartsämnen.

Lönn
Ljust gulvitt virke med dragning åt brunt. Hårt, men ändå bra svarvvirke.

Mahogny
Afrikansk mahogny har brun och ofta rödtonad ved, australisk mahogny som egentligen är en eukalyptusart – är vit. Båda sorterna ger bra svarvvirke.

Päron
Rödbrunt, tungt och hårt virke, utmärkt för svarvning.

Rönn
Tät, gräddgul eller rödaktig ytved med brunaktig kärna. Utmärkt svarvvirke.

Syren
Ljust gulvit ytved med brunröd-violett kärna. Ger bra svarvämnen – om man lyckas med torkningen.

Sälg
Gulaktig lastved, livligt tecknad och ändå inte alltför hård. Ger bra svarvämnen.

Teak
Varmt brungul ved med mörkare inslag kännetecknar bangkokteak. Afrikansk teak är något ljusare. Båda ger utsökta svarvämnen.

Valnöt
Tät och fast ved med livfull struktur. Arter från Europa och Asien är mörkare än amerikanska. Ger utsökta svarvämnen.

Äpple
Rödvit ytved med rödbrun kärna. Ger goda, tunga och hårda svarvämnen.

Tips!

Om man klistrar papper över ändträet spricker det inte så lätt under torkningen. Brädgårdstorrt virke måste eftertorka i en uppvärmd lokal för att bli ett bra svarvämne.

KärnvedDet idealiska svarvämnet ska vara hårt, men ändå lättbearbetat. Kärnved är till exempel bättre än ytved och ju tydligare ådringen i virket är, desto livfullare och vackrare blir de svarvade alstren.

Relaterade artiklar

Se alla byggartiklar »

Top