Torvtak – och olika stråtak som vasstak och halmtak

stratak.jpg

På goda grunder kan man anta att vass eller säv var det takmaterial som våra stenåldersförfäder lade över sina hyddor när de övergav tillvaron som grottmänniskor. Torvtak var under en period vår vanligaste taktäckning. På lika goda grunder kan man fråga sig om det i dag finns något behov av att bevara denna ca 6 000 år gamla taktäckningstradition.

Överraskande nog blir svaret ja. Skälen är inte bara estetiska och kulturella. Flera stråtaksnyheter, till och med brandsäkra stråtak, tillverkas numera i Tyskland och Danmark och fler länder är på gång. Ett traditionellt stråtak har både för- och nackdelar. Till fördelarna räknas bland annat den trefaldigt goda isoleringsförmågan – mot kyla, värme och ljud.

Den fördel man sannolikt tänker på i första hand är dock materialens formbarhet. Både vass och halm har en mjuk följsamhet som är vida överlägsen alla andra takmaterial och därför medger sådana charmfulla detaljer som till exempel så kallade ögonbryn över dörrar och takfönster. Men tyvärr finns det också en hel del negativa sidor med stråtak. Stråtaken är till exempel brandfarliga. I och för sig kan innertaket göras brandskyddat, men det är ofta både komplicerat och dyrbart.

Andra möjligheter som har provats för att få taken mer brandsäkra är att täcka stråbädden med material som sand, cement och glasfibermattor. Hittills har dock försöken resulterat i alltför stora estetiska förluster. Olika typer av impregneringar har också provats på olika håll i världen där stråtak är vanliga, men ännu har ingen metod visat sig hålla mer än högst något år.

De första stråtaken var av ett material som fanns nära till hands, nämligen vass, säv och liknande. Men även gräs, ljung och tång har använts. Senare gav också råg- och veteåkrarna ett naturligt täcknings-material. I dag dominerar vass, mest därför att vass har längre hållbarhet än halm. Genomsnittligt håller vasstaket omkring 45 år, under förutsättning att nocken ”ryggas om” ungefär vart femte år.

Materialet till stråtak är knappast något som man skaffar sig på den vanliga byggmarknaden. I de flesta fall är taktäckaren så att säga självförsörjande. Men i synnerhet när det gäller vass importeras en hel del från Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike. Tyngsta kostnadsposten när det gäller stråtak är själva läggningen. Därför läggs också de flesta stråtak på kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Vasstak – Havsvass eller Insjövass

Både saltvattens- och sötvattensvass kan användas till taktäckning. Den enda egentliga skillnaden mellan vassorterna är att sötvattensvassen normalt blir högre och tjockare. Vass kan endast skördas med amfibiefordon eller slås med lie, vilket är den viktigaste förklaringen till det höga priset.

Skördetiden är normalt i november-februari. Vassen bör vara 140-160 cm hög. Särskilt hos havsvass bör stråna vara så tunna som möjligt, eftersom kärvarna då får större hållfasthet och längre livslängd.

Äldre vasstakVidjor av pil eller hassel användes som ”tråd” i äldre vasstak. Numera är bindningsmedlet koppartråd, galvaniserad, plastöverdragen eller rostfri tråd. Urlakningen från koppartråden hämmar mossbildningen.

 

 

 

 

Hantverkare som lägger vasstakVasstaket håller dubbelt så länge som halmtaket, men åtskilliga människor ser så stort skönhetsvärde i halmen att den ändå många gånger får företräde. Bladen lossnar inte förrän efter 2-3 nätters frost.

Skördar man vassen för tidigt är risken stor att bladen ruttnar, vilket i sin tur gör att sömmarna släpper efter en tid. Skördar man så sent att vassen har börjat grönska, ödelägger man nästa års skörd. Skördad vass räknas i travar och knippen.

En trave är lika med 20 knippen. Beroende på typ av vass ska ett knippe ha 45-60 cm omkrets. Det går åt ca 10 knippen till 1 m2 tak.

När man köper vass ska man se till att den är ordentligt rensad och att stråna är friska och smidiga. Ett vällagt vasstak av strån med hög kvalitet kan på norrsidan hålla upp emot 60 år. På grund av solljuset är livslängden på södersidan halverad.

Halmtak – Råg eller vetehalm

Det är de båda sädesslagen vete och råg som lämnar material till halmtak. Mestadels används råghalm som halmtak, eftersom den är längre än vetehalmen.

Priset på halm är ungefär hälften av priset på vass, men å andra sidan är livslängden hos ett halmtak bara hälften i jämförelse med ett vasstak. Det är emellertid inte ovanligt att man ökar livslängden hos ett halmtak genom att täcka gaveluthänget och takskägget med vass.

Det är något komplicerat att tröska täckhalm, men numera finns automatiska tröskverk med hög kapacitet. Täckhalm räknas i travar och buntar. En trave är lika med 20 buntar och det går åt ca 10 buntar per m2 halmtak. En bunt väger normalt ca 2 kg.

Ljung och tångtak

Ljungtak räknas till de så kallade blandtäckta husen. Täckningen går till så att man lägger vartannat lager halm och vartannat ljung. Det är alltså vanlig höstljung som används och riset bör skäras när det är ca en halvmeter högt. Det får helst inte torka innan man lägger det. Ljungtak är inte så vanliga numera, men när de läggs är det inte ovanligt att man från nocken häller sand och jord över taket, som sedan regnar ner i täckningsmaterialet och tätar det senare.

Tångtak är ännu mindre vanliga och förekommer givetvis enbart i kustområden. Att de räknas till stråtaken beror på att tången förr i tiden lades tillsammans med strå. På takets nedre läkter binds tång som har tvinnats till tremeterslängder, medan resten av taket täcks med lös tång. Den lösa tången läggs i två omgångar med ett par månaders mellanrum.

Normalt räknar man med att tångtak har samma varaktighet som vasstak, men i Danmark finns ett tångtak som lades redan i början av 1700-talet.

Värt att veta

Produktutvecklingen av så kallade elementstråtak pågår i flera länder, där stråtakstraditionen är stark. En typ består av polyuretanskum som beläggs med ett ytskikt av vass. En annan är helt syntetisk, det vill säga en glasfibermatta täckt med ”halm” av PVC.

Halmtak på äldre husFör det mesta används råghalm till halmtak, eftersom den är längre än vetehalmen. Livslängden på ett halmtak kan öka om man täcker gaveluthänget och takskägget med vass.

 

 

 

 

Värt att veta

Ett stråtaks funktion, livslängd och underhållsbehov beror i första hand på taktäckarens skicklighet. I hela landet finns inte fler än något tiotal professionella stråtakstäckare. Det hårt specialiserade yrket går ofta i arv och lärlingstiden är lång.

Av detta förstår man att stråtakstäckning inte är något typiskt gör det självarbete. Däremot kan husägaren själv vara hantlangare, samla material och klara det årliga underhållet.

Montering av prefabricerade stråtaksprodukter har ingenting med traditionell stråtakstäckning att göra. Men sådan täckning, liksom läggning av torvtak och flertalet moderna taktäckningsrnaterial, kan man däremot klara helt själv.

Torvtak och senare tiders stråtak

Tips!

Tänk på att torvtak är tunga, särskilt i fuktig väderlek, varför konstruktionen måste vara bärkraftig. Särskilt viktig är den kantställda, längsgående så kallade mullbrädan vid takfoten. Den ska stå emot torvtyngdens tryck och förhindra att torven glider av taket.

Torvtak – Betesrev

I äldre tider var halmtaken inte bara ett skydd mot vädrets makter. Vid missväxt kunde också halmen, som en sista utväg under vårvintern, tas i anspråk som foderreserv för kreaturen. På ungefär samma sätt fungerade de gamla torvtaken där gräset fick växa sig högt. Men även den flacka taklutningen som var nödvändig för att torven inte skulle glida, spelade en viss roll.

När man misstänkte att kringstrykande, tjuvaktigt folk rörde sig i trakten tog man helt sonika hem de mindre husdjuren, till exempel getterna, och lyfte upp dem på hustaken. Där kunde de beta av det friska gräset under uppsikt och utan risk för att bli bortrövade.

De ursprungliga torvtaken fuktisolerades med flera lager björknäver som också drogs ut en bit utanför den så kallade mullbrädan vid takfoten. Ovanpå nävern lades sedan två lager fyrkantigt uthuggna bitar av grästorv. Torvorna, som var ganska tjocka, placerades med rotsidorna mot varandra och med förskjutna skarvar. Samma läggningsteknik kan givetvis användas även i dag, men inte minst av miljöhänsyn bör man då byta näverisoleringen mot en kraftig plastfolie som dessutom fungerar på ett mer effektivt sätt.

Ett ännu enklare sätt att bibehålla ett gammalt torvtak eller lägga ett nytt är att lägga ett rejält lager näringsberikad trädgårdstorv på den fuktisolerande plasten, vattna igenom den och sedan rulla ut en prefabricerad gräsmatta.

Ett tredje alternativ är att i princip skapa underlaget för en vanlig gräsmatta och sedan fröså torvtaket. Då kan man till och med välja mellan låg- eller högväxande gräs.

Vill man sedan ge torvtaket lite extra dekoration, finns det ingenting som hindrar att man till exempel sår vallmo, prästkragar eller andra sommarblommor. Blomsorterna får dock inte vara alltför känsliga för torka. Blommorna får gärna vara självsående.

Tips!

Nya torvtak passar bland annat mycket bra på svagt sluttande uthus i anslutning till fritidshus. Som fukttätning av torvtak kan både luftspaltbildande plast eller plåt användas. En rad näver vid takfoten ger illusion av traditionell täckning. Många äldre byggnader som idag har eternittak, har ursprungligen haft torvtak. Du kan bland annat se det på takets massiva utformning med extremt breda vindskivor och hög takfot. Planerar du att riva eternitbeläggningen kan det finnas skäl att gå tillbaka till den gamla beläggningen – på ett modernt sätt.

TorvtakTack vare fuktisolerande plast och möjligheten att köpa prefabricerade gräsmattor som utrullas ut på en torvbädd, har läggning av torvtak blivit ett intressant gör det självarbete.

 

 

 

 

Värt att veta

Vedtak har nära släktskap med torvtak. Fuktisoleringen är densamma, men i stället för torv används tunna trädstammar som har kluvits på mitten och sedan läggs med flatsidan nedåt.

Vid val av takbeläggning bör man alltid ta hänsyn till materialets estetiska karaktär, taklutningen, underlaget, konstruktionens bärkraft, underhåll, material- och läggningskostnader. Rådgör alltid med byggnadsnämnden.

Tips!

Spåntak läggs av så kallade stickspån som hyvlas, klyvs eller sågas ur virke. Spånen läggs ca 15 cm omlott på ett brädunderlag. Stickspån tillverkas fortfarande i begränsad omfattning. Länsmuseerna brukar kunna ge tips om var materialet kan köpas. Stickspånen är i allmänhet obehandlade, men kan strykas med trätjära för att inte solen ska laka ur de mjukare vedämnena. Både spån- och stråtak nöts hårdare av sol än av regn och stormvindar.

Relaterade artiklar

Se alla takartiklar »

scroll to top
Top