Skiftläggnings eller murförbandstekniken har utvecklats mycket genom åren, men flera av de murförband som används idag kom till redan på medeltiden, t ex munkförbanden. Att lägga murförband är en hel vetenskap. I olika mönsterkombinationer blir de anspråkslösa tegelstenarna mycket vackra. Vid alla slags murningsarbeten gäller det att lägga stenarna på sådant sätt att muren binds ihop och blir stadig. Detta gäller både när muren är fristående eller förankrad i en bärande stomme.
– Oavsett om muren är fogad med bruk eller endast lagd i s k kallmur, ska stenarna läggas med variation från skift till skift. Denna teknik är många tusen år gammal och finns också bevarad här i Norden. Ett sådant exempel på genomförd skiftläggning, som är närmare 3 000 år gammal, är den fornnordiska borgen Torsburgen på Gotland.
Artikeln fortsätter efter annonsen
– Man skiljer mellan tre huvudtyper av murförband:
– Blockförband som läggs med vartannat skift med endast koppytan utåt och vartannat med löpytan utåt.
– Kryssförband liknar blockförband men löpstenarna hamnar ovanför varandra endast i vartannat löpskift. I munkförband lägger man både stenar med kopp och löpyta på samma skift. Det är denna teknik som ger möjlighet till mönstervariationer i murverket.
Artikeln fortsätter efter annonsen
– Munkförband kallas ibland också för götiskt eller polskt förband och är beklädnadsförband. Under medeltiden var denna förbandstyp mycket vanlig, men under renässansen använde man hellre kryssförband. I början av 1900-talet ville man skapa livfulla mönster i murverket igen och munkförband började användas på nytt.
Murens bredd varierar dels med murstenstyp dels med murningstekniken. En halv-stens mur i 3 M x 1 M tegel är 87 mm medan en lika bred mur i 250 x 120 mm kalksandsten är 120 mm. Breddmåttet är alltså detsamma som stenens breddmått.
En stenmur är vanlig och är alltså lika bred som murstenens längdmått. Stenarna är tillverkade med måtten inbördes avpassade till både längd och bredd. Två murstenar med koppytan utåt ger alltså samma mått som löpytan på en sten. Man kan beskriva förbandsmurning så att stötfogar täcks – binds – av överliggande stenar. Denna förskjutning i murverket ska göras i enlighet med vissa regler. När man murar en sten eller ännu tjockare väggar måste minst var femte mursten vara en bindare och alltså läggas med koppytan utåt. Man får inte heller mura mer än fyra skift i följd, utan koppstenar.
När man murar väggar som sedan ska putsas använder man de egentliga murförbanden. Till dessa hör bl.a. kryss och blockförband. Beklädnadsförband, bl.a. munkförbanden, används i första hand vid fasadmurning. Denna typ av förband har få bindare och sparar därför en del kostsamt fasadtegel, samtidigt som fasaden får ett fint mönster.
– Numera är det vanligt med s k skalmur. Denna kan muras helt utan bindare och förankras i den bärande konstruktionen med mur kramlor – speciella rostfri spikar som muras in i fogen. Det vanligaste är att man murar skalmurar med enbart löpskift med 1/4, 1/2 eller 1 /3 förskjutning.
Förbandets osynliga men viktiga del
Murförband, i dess egentliga mening, är inte i första hand en mönsterläggning i syfte att förhöja murens utseende. Variationerna av löpare och bindare i bärande murkonstruktioner är helt nödvändiga för murens hållfasthet.
Man skiljer i första hand på genomskurna och ogenomskurna förband. Den förstnämnda typen kännetecknas av att den lodräta stötfogen löper genom hela murverket. Genomskuret förband används i alla väggtjocklekar.
Ogenomskuret förband har 1/4-dels förskjutning mellan skalen i muren. Denna murningsteknik används i första hand när väggarna ska vara tjockare än enstensmur och när man murar kanalväggarna i skorstenar.
När man räknar ut murens höjd och längd måste även fogen tas med i beräkningen. Den idealiska murfogen är 13 mm och den bör aldrig överstiga 15 mm. Ett skift är detsamma som murstenens höjd och en fog.
När man räknar ut hur förbandet ska löpa måste man även ta hänsyn till stenarnas förskjutning vid hörn och vinklar. En överliggande sten ska alltid vila på minst två stenar. På detta sätt kommer inte heller stötfogarna att hamna rakt ovanför varandra. Ett sätt att undvika detta är att lägga in sk. krysshalvor halvstenar – i något skift.
Murar man utan hänsyn till dessa regler och får stötfogar rakt ovanför varandra kallas detta för att mura i futs. Enligt en gammal murarsed blir man då tvungen att bjuda hela arbetslaget på mat.
Murstenar med samma mått är avpassade till varandra. Två stenar med koppytan utåt tillsammans med en fog ger samma mått som löpsidan på en sten.
När man murar bärande väggar kan man välja mellan genomskurna eller ogenomskurna förband. I ett genomskuret förband löper den vertikala fogen i skiftet genom hela muren (överst). I ett ogenombrutet förband – som bl.a. används i murar som är tjockare än en stensmur och i kanalväggarna i skorstenar – går den vertikala fogen i zick-zack (underst).
Värt att veta
-Murfogens utformning har stor betydelse för murverkets helhet. De fyra vanligaste typerna ser du på skissen till höger. Slät fog (1), tryckt, urkratsad fog (2), konkav fog (3) och snedstruken fog (4).
– Du formar enklast fogen med en speciell fogslev.
– Utanpåliggande fog, som var vanlig förr i tiden, är inte lämplig till murverk utomhus eftersom denna ökar risken för frostskador i bruket.
– För att ytterligare framhäva eller dämpa fogarna i murverket kan du välja ett färgat fogbruk i mot murstenarna matchande kulör.
1. Den murade väggen består av murstenar och fogar.
Här visas en 1-stensmur och vad ytor och fogar kallas: a) Mellanfog, b) Liggfog, c) Löpsten, d) Bindare el koppsten, e) Kopp, f) Stötfog, g) Löp.
2. Samtliga munkförband är s k beklädnads förband. 2-skifts munkförband bildar pelarmönster av koppytorna, “stående kopp”.
3. Mönstret i 4-skiftigt munkförband upprepas efter, som namnet anger, fyra skift. Koppens förskjutning är 1/4 sten.
4. I stora blixtmunkförbandet är koppen placerad mitt över stötfog och mitt på en löpsten. Mönstret går i zick-zack.
5. Lilla blixtmunkförbandet bildar ett ringmönster i fasaden. Förbandet bygger på 1/4 och 1/2 förskjutning av koppen.
6. I 10-skifts munkförband, “springande kopp” förskjuts koppen 1/4 sten (en pettring) åt höger
i varje skift.
7. Polskt eller götiskt förband är också ett munkförband. Dessa kännetecknas av att kopp och löpytor blandas på samma skift.
8. Även vendiskt eller holländskt förband räknas till munkförbanden. Här varvas de blandade skiften med enbart koppskift.
9. Kryssförband är ett s k egentligt förband och används bl.a. till väggar som sedan ska putsas.
10. Blockförband är ett egentligt förband där löp och koppskift varvas. Stenarna vilar alltid mitt på underliggande stötfog.
11. Amerikanskt förband är också ett egentligt förband. Fyra löpskift och ett koppskift bildar mönstret, som är snabbmurat.
12. Ett av de vanligaste förbanden vid skalmurning är löpförband med 1/2-stens växelvis förskjutning.
13. Alla löpförband muras utan kopp. Löpförband med 1/4-stens växelvis förskjutning är en annan variant på detta.
14. Förskjuter man löpförbandet med 1/4 sten åt ena hållet får fasadytan ett helt annat liv.
15. “Vilt” förband brukar muras, som namnet också anger, lite utanför gängse ramar och traditioner. Mura med 8-10 koppar/m2 och aldrig i futs.
16. Andra mönsterskift är liggande rullskift. Dessa används ofta vid fönster ibland istället för bleck.
Relaterade artiklar
