Problem med att flytta stora stenar på tomten? I den här artikeln får du veta mer om olika tekniker och sätt att flytta stora stenar.
De flesta som har en tomt där “berget går i dagen” är glada och tacksamma över detta i synnerhet om hällens yta inte är söndernött och luften är så ren att vacker mossa ger den extra lyster.
Däremot är glädjen sällan lika stor över enorma stenbumlingar som ligger i vägen och hindrar att tomten fungerar så bekvämt och tillgängligt som man vill att den ska göra.
Kan man inte utnyttja stenarna till en mur i trädgården, vilket givetvis är det bästa, måste man flytta dem eller helt enkelt göra sig av med dem. Det kan vara tungt och ta tid, men det går.
Varning när du ska flytta stora stenar
Varje form av stenbrytning är ett så pass tungt jobb att man aldrig bör visa övermod. Det är väl så arbetsamt att bryta sten som att skotta tung blötsnö, vilket ingen utan mycket god hälsa och träning bör ägna sig åt annat än under korta stunder.
Kom ihåg att en sten kan glida och utrustningen kan gå sönder. Ställ dig därför aldrig så att stenen kan välta över en fot eller ett ben. Arbeta alltid i par och försätt dig aldrig i en situation där du inte kan ropa på hjälp.
Skydda händerna med arbetshandskar och använd skyddsglasögon vid alla huggningsarbeten. För tätorternas småhusägare är större lösa eller markfasta stenar sällan något aktuellt problem. Hinder av det slaget rensas ändå alltid bort när seriehus och liknande bebyggelse planeras.
Däremot är det inte ovanligt att den som bygger sitt hus på en naturtomt i glesbygd eller reser ett fritidshus på tidigare orörd mark får bekymmer med en och annan stenbumling.
Enligt lagen om alltings motsträvighet brukar stenen eller stenarna då ligga just där man vill anlägga en gräsmatta, en badminton eller krocketbana, en kör eller gångväg eller kanske en altan för matplatsen.
Då måste man givetvis ge sig på hindret. Man kan låta spränga sönder stenen och sedan avlägsna den bit för bit eller ta till en grävmaskin. Ingen av dessa lösningar är ordinära gör det självarbeten. Båda kan också sarga marken svårt. Alltså återstår förde flesta att utnyttja den egna handkraften.
Uppgiften innebär nästan alltid något av ett kraftprov. För de allra flesta är den alltså inte särskilt lockande. När man försöker blottlägga stenen inser man vilket enormt arbete som ligger bakom de många mil stengärdesgårdar som ramar in framför allt sydsvenska åkrar och betesängar.
Men den insikten kan faktiskt bli en stimulans. I jämförelse med de marker som stenbröts av tidigare generationer har en ordinär villatomt bara en bråkdel sten som måste flyttas.
I de flesta fall behöver inte heller arbetet göras på bestämd tid. Och så en annan väsentlig sak. Eftersom stenbrytning är mest aktuell i glesbygd finns det ofta möjlighet att låna eller hyra enkel kranutrustning på närliggande gårdar.
För att kunna flytta en sten måste den friläggas med spade, korp och kanske spett. En rejäl skottkärra behövs också.
Vill du inte kosta på frakt kan du gräva en tillräckligt stor grop strax intill och baxa ner stenen i denna.
Är stenen inte alltför stor kan du steg för steg lyfta den med spett, kraftiga störar och använda mindre stenar som mothåll.
Är stenen för stor att rubba på detta sätt, kan du kila sönder den, det vill säga spräcka den med mejsel, kil och slägga.
Med en talja, det vill säga en hiss av ett par block samt kraftiga nylonrep eller kättingar, kan du flerdubbla lyft eller dragförmågan.
Taljan kräver ett motstånd, som till exempel kan vara en kraftig, frisk trädgren eller trädstam. Kontrollera noga drag och bärkraft.
Skydda träden mot barkskador av gnagande linor och kättingar. Lägg stadiga förband av skumgummi och tunna brädor.
Med en trebent kran, en så kallad “jätte”, är det enkelt att lyfta över stenen i en skottkärra. Kranen är lätt att flytta.
En talja i en väggsvängd kran är en annan lösning om motvikten infästningen och själva väggen verkligen håller.
Relaterade artiklar
