Gräs på fel plats? Ta bort oönskat gräs

Det är något paradoxalt med hemträdgårdens gräsmatta. Och med hemträdgårdsmästaren också, för den delen. Ingen annan trädgårdsväxt får sådan omsorg och får kosta så mycket pengar som gräsmattan. Den som äger den gödslar, vattnar, klipper och svettas…

Och samma möda lägger vederbörande ner på att bli av med de arma grässtrån som då och då tar sig friheten att slå rot utanför den strikta mattgränsen. Det är om detta förvirrande problem den här artikeln handlar om.

Läs också: Klippning av gräsmattan

På många håll i Skandinavien kan vi ståta med lika vackra gräsmattor som engelsmännen. Den enda skillnaden är att man på nordiska breddgrader får lägga ner åtskilligt större möda på att vårda gräset än man behöver göra i Storbritannien – för att alltså nå ungefär samma goda resultat.

Gemensamt med öborna har de nordiska länderna, med två undantag, ett av världens bästa gräsklimat. Det som skiljer oss åt är dels den nordiska vintern, som, förutom rena köldskador, orsakar åtskilliga angrepp av s k övervintringssvampar, och det faktum att vi totalt har ett torrare klimat.

Logiskt blir följden att vi måste lägga ner stor möda på att förebygga vinterskadorna och låta vattenspridarna stå på under betydligt längre tid, för att mattorna ska bli så täta och smaragdgröna som vi vill ha dem.

Läs också: Den första skötseln av gräsmattan

Denna extra omvårdnad medverkar bl a till att hemträdgårdarnas välskötta gräsmattor blir den mest intensiva växtkultur vi har – även om man räknar med sådant som odlas i växthus. En gräsmatta som under en sommarsäsong klipps en gång i veckan växer faktiskt under denna tid upp till en och en halv meter. Gödslar och vattnar vi extra omsorgsfullt, klipper vi under samma tid bort ännu mer.

Det är alltså fråga om en enorm grönmasseproduktion – mycket större än den lantbrukaren får fram på sina åkrar. Därför är det inte heller särskilt överraskande att gräsmattegräset då och då smiter ut i rabatter och gångar, i synnerhet som vildväxande gräsplantor sällan står så tätt som de gör i en odlad matta, och därför har en nedärvd drift att spontant söka större livsrum.

Till detta kommer också ett par andra förhållanden, som inte saknar betydelse. Som gräsmattegräs används sällan eller aldrig rena arter. Däremot använder man nästan alltid sorter, vars ursprungsarter så att säga lever på andra sidan trädgårdsmuren.

Det är lika ovanligt att man för gräsmattan sår en enda sort. Man blandar i stället flera sorter. En ganska vanlig gräsfröblandning innehåller 5-6 olika sorter. Var och en av dessa har speciella egenskaper och krav, vilket gör att t ex en sort, som är särskilt näringskrävande, kan tillåtas “svälta ut”, eftersom de övriga mindre näringskrävande då tar över.

Läs också om: Kompost och kompostering

På liknande sätt kan gräsen reagera på bl a torka, jordsammansättningar och liknande. Och vid varje sådan situation söker sig förstås sorter med speciella krav till mera passande miljöer. I ena fallet kan en sådan finnas i ett angränsande potatis eller annat köksväxtland, i en välgödslad blomsterrabatt, kanske i en torr grusgång eller i sandfyllda fogar mellan betongplattor eller stenbeläggningar.

I den situationen förvandlas det gräs vi normalt vårdar så väl till lika mycket ogräs som maskrosor, våtarv, kvickrot, grodblad och klöver blir i varje välskött grästurf. Därmed uppstår också frågorna: Hur hindrar man gräset att fly och hur blir man av med de grässtrån som trotsat kanthuggning och andra gränsmarkeringar?

Redskap och material du behöver när du ska ta bort gräs:

Redskap:
1. Trädgårdsspade med rakt skär 2. Planteringsspade 3. Skyffeljärn, alt renshacka 4. Smalt rensjärn 5. Handsax, gärna eldriven.

Material:
Kantstöd av sten, klinker, tegel, betong, tryckimpregnerat trä eller plast. Fogsand, Kraftiga, spetsade träpinnar.

Kantstöt eller inte

Det effektivaste sättet att hindra gräs från att ta sig in i markytor där man inte vill ha det är att avgränsa gräsytorna med någon typ av kantstöd. Å andra sidan är permanenta kanter inte alltid så prydliga. Är materialet inte utomordentligt smäckert och välanpassat kan det i varje fall bidra till ett intryck av uniformitet, som inte passar i en hemträdgård.

Dessbättre kan gräset hållas efter även utan dessa kantstöd, men det fordrar förstås en del regelbundet jobb. Den enda goda metoden är nämligen att kanthugga och sedan se till att denna öppna gräns förblir öppen.

Bland trädgårdsredskapen finns flera typer av kanthuggare. Det kommer också ständigt nya konstruktioner. De flesta av dessa specialverktyg har emellertid varken den styrka eller effektivitet som behövs för hård jord och sega gräsrötter.

Möjligen kan en del av dem användas som ett mera lättviktigt underhållsredskap när kanten väl är skuren. Men då fordras också att den skärande klingan verkligen hålls vass. I annat fall händer två saker: endera viker sig verktyget eller också blir jobbet onödigt slitsamt.

Den bästa kantskärare som finns bär inte ens namnet. Den är den nätta trädgårdsspaden med rakt skär och med en rejäl vikt kant upptill, som tål att trampas på. Men även spadens skär måste förstås hållas vasst. Man gör det enklast med en medelgrov och dubbelgradig skärpfil.

En sak till är väsentlig att säga: En trädgård får aldrig bli ett tvång! Det är det givetvis inte heller att jaga gräs som är på rymmen. Har man en stor tomt kan den välvårdade mattan lite stegvis få övergå i t ex en blomsteräng. Då behövs inga kantstöd!

Varning!

Asfaltbelagda ytor, t ex en garageuppfart, som gränsar intill ett mjukare material, t ex en gräsmatta eller en rabatt, kräver alltid kantstöd. Utan ett sådant kommer asfaltkanterna förr eller senare att brista.

Tänk också på att ett asfaltskikt sällan är något effektivt hinder för plantor med stor växtkraft. Även gräs kan underifrån “borra” hål i beläggningen.

Tips

Av tradition – eller kanske slentrian – sås nästan alltid gräs på trädgårdsytor som inte används för andra, speciella växter. Perenna marktäckare är emellertid ett starkt alternativ, i synnerhet för mark som man sällan eller aldrig nöter på.

Under passande förutsättningar sköter sig de flesta sådana växter själva och behöver t ex inte – till skillnad från gräs – klippas. Eftersom många kräver speciella förhållanden blir de sällan s k flyktingar.

Det finns marktäckare för både sol och skugga, fuktiga och torra jordar. En del blommar, andra är vintergröna.

Huggen kant

För att en huggen kant ska fungera bör dess djup ungefär motsvara gräsrötternas nivå, d v s ca 10 cm.

Skär med trädgårdsspaden och med en liten lutning in mot gräsytan, så att gränsen bildar ett litet dike.

I fortsättningen kan du hålla den öppna gräsgränsen ren med t ex en renshacka eller en planteringsspade.

Svårigheten att klippa gräskanten kan bli ett problem om du saknar körstöd för klipparens ena hjulpar.

Klipp då kanten med en sax eller trimmer. Gör du inte det är risken stor att gräset blommar och självsår sig.

Värt att veta

Det kan ligga frestande nära till hands att bekämpa oönskat gräs med kemiska medel. Detta är emellertid ingen bra metod, eftersom kemikalierna kan sippra ut i omgivande jord och skada andra växter.

Det kan tyckas att sandjord stoppar gräsflykt, men så är sällan fallet. Snarare bidrar den lätta sanden till att gräsrötterna kan gå djupt och därmed göra plantan både tork och vinterresistent.