Bygg ett stenparti

mur-av-stenparti.jpg

Få inslag ger ett sådant liv åt trädgården som ett stenparti och för de trädgårdsägare som tycker om att omge sig med många olika slags växter finns knappast något arrangemang som passar bättre. Ett stenparti kan dessutom anläggas praktiskt taget var som helst. Man är inte ens bunden till sten som byggelement. Stenpartiet är billigare att anlägga än en gräsmatta, men fordrar å andra sidan ganska mycket passning men det gör ju också en gräsyta om den ska vara vacker.

I årtusenden har människor ägnat sig åt trädgårdskonst. Förmodligen föddes den redan i det gamla Kina. Men de flesta så kallade stilträdgårdar har anlagts mera mot naturen än med den. Hårt regelbundna barockträdgårdar är ett typiskt exempel på detta. Det enda riktigt allvarliga försöket att efterlikna naturen gjordes vid mitten av 1700-talet, då de stora botaniska trädgårdarna runt om i Europa fick alpina anläggningar sådana som vi i dag kallar för stenpartier.

Att stenpartier var en god ide är helt klart. I dag, omkring 250 år senare, finns stenpartier i praktiskt taget alla botaniska trädgårdar och besökare dras dit som flugor till en sockerbit. Däremot är detta trevliga inslag mindre vanligt i våra hemträdgårdar. Skälen till denna återhållsamhet är sannolikt i grunden tre.

Många drar sig för själva anläggningsarbetet, som kan bli både tungt och tidsödande. Andra ängslas för en ständig ”ogräsjakt’ och för att inte kunna ge växterna de livsbetingelser vissa typiska stenpartiväxter kräver.

Andra återigen tycker kanske inte att tomten ger naturliga förutsättningar och låser fast sig vid krav på stora, tunga stenar och ett extremt plantsortiment. Alla dessa argument kan emellertid lätt avfärdas. Det är inte mycket arbetsammare att ordna ett stenparti än att anlägga en stor gräsmatta. Skötseln kan nog sägas gå på ett ut och i en kostnadsjämförelse vinner stenpartiet i varje fall i längden.

Ifråga om skötseln är det faktiskt lättare att tillfredsställa olika växters krav i ett stenparti än i en konventionell blomsterrabatt. Och ogräset, ja, det får man slåss mot vad och hur man än odlar. När det gäller naturliga förutsättningar är det inte alls nödvändigt att tomten är stenbunden eller ens kuperad. Det är faktiskt fullt möjligt att göra ett ”stenparti” utan en enda sten.

Och plantvalet är mest en smakfråga. Man är i varje fall långt ifrån bunden till enbart växter med berglandskap som naturlig miljö. Den väsentligaste orsaken till att så få, trots fantastiska skönhetsvärden, inte väljer stenpartiet framför vanliga rabatter och buskage, är förmodligen det välgrundade ryktet att så många har misslyckats i försöken att imitera naturen.

Anledningen till det dåliga, eller i varje fall medelmåttiga, resultatet är nästan alltid att man ser stenarna som enbart dekor, inte som de byggelement de ska vara för att binda jorden, leda vattnet och ge skydd och skugga åt växterna.

Följden av ett sådant tänkande blir nästan alltid ett stenröse, som fungerar som ett såll, i vilket både jord och näring försvinner med regnvattnet. Efter bara någon säsong förvandlas ett sådant ”stenparti” till en öken, där enbart ogräset orkar överleva.

Betrakta stenarna i ett stenparti som ett skelett som läggs så att de samlar upp fallande regnBetrakta stenarna i ett stenparti som ett skelett som läggs så att de samlar upp fallande regn. Alltför lätta stenar kan, liksom plantor med grunda rotsystem, ”frysa upp” och ställer då bara till besvär. Jorden måste anpassas efter växternas olika krav, men generellt bör matjordslagret vara minst 30 cm djupt.

I större anläggningar är det nödvändigt att ordna med gångar, så att man så obehindrat som möjligt kan sköta växterna utan att ideligen trampa i jorden. Får gångarna ett stadigt underlag kan du också köra med skottkärra mellan olika ”stationer”. I mindre stenpartier kan trampstenar ersätta gångarna.

Bygg från grunden och bottna med lera

En tomt med berg som går i dagen och ger naturliga jordfickor, en bäckravin eller ett stenkummel, som inlandsisen lämnat efter sig ger givetvis de allra bästa och enklaste förutsättningarna för ett stenparti. På sådana tomter finns också ofta en naturlig plantstomme i den befintliga växtligheten, en utomordentlig grund att bygga vidare på och skapa ett stycke natur med stark anknytning till det omgivande landskapet.

Men dessvärre är sådana tomter mycket sällsynta. Även i områden där de finns går de inte sällan till spillo när marken projekteras för bebyggelse. För de flesta småhusägare finns därför inget val – en klippträdgård måste byggas upp från grunden.

Om man lägger anläggningen på stengrund är det särskilt angeläget att bottna med ett rejält lager lerhaltig jord. Vatten försvinner annars lätt genom stengrunden och många av de typiska stenpartiväxterna fordrar en lätt fuktig växtplats för att inte bara bli tillfälliga gäster över en säsong eller ett par.

Varenda sten måste vara markbunden

Att bygga ett stenparti från grunden betyder också att inga stenar får läggas lösa ovanpå jorden. När allt fyllnings arbete är klart bör två tredjedelar av stenen ligga under markytan. Eftersom så stor del av stenen ska döljas i marken kan man i princip säga att inga hanterbara stenar är för stora för ett stenparti. Det är bland annat detta som kan göra själva anläggningsarbetet ganska arbetsamt.

Du gör alltså klokt i att utrusta dig med ett par kraftiga brytspett, och klena men stadiga stambitar som du kan använda som hävstänger när stenarna ska på plats. Om inte de stenar man vill använda finns på tomten, utan måste skaffas från ett företag som handlar med grus och sand, är det klokt att förbereda leveransen noga. Då kan man få dem lossade med skopa ungefär där de slutligen ska ligga. Detta kan spara dagar av hårt slit.

Det duger nämligen inte heller att lägga stenarna hur som helst. Genom att placera dem med lämplig lutning kan du skapa förutsättningar för att även på plan mark få ett lätt kuperat landskap. Tänk alltså på att höjdskillnaderna i stenpartiet inte bara ska vara vackra för ögat. De ska också bland annat leda fuktighet till växter som har uttalade krav på en sådan miljö. Fall aldrig för frestelsen att ”låtsas” ett berglandskap genom att ställa en sten på högkant. Den kommer aldrig att fungera i anläggningen och ser bara onaturlig ut.

Se stenpartiet som en jätterabatt

Egentligen är stenpartiet ingenting annat än en jätterabatt, men eftersom anläggningen får sin rätta karaktär med hjälp av många olika slags växter är höjdskillnaderna mycket viktiga. Det är bland annat med dessa man skapar skilda förutsättningar för speciella växter.

Som tidigare har sagts spelar de stora stenarna en stor roll, men det finns också andra sätt att ordna nivåskillnader, även på plana tomter. Ett sätt är att schakta bort jord för en gång runt anläggningen eller genom den. Då säkrar man också möjligheten att nå de flesta växter och att kunna sköta dem utan att alltid kröka rygg eller stå på knä.

Om du gör en sådan urschaktning bör du dock tänka på att lägga schaktjorden så att du lätt kommer åt den vid fyllningsarbetet och att den inte heller ligger i vägen för till exempel sten och planttransporter.

Alla stenpar i stenpartiet bör ligga under jorden till två tredjedelarAlla stenpartistenar bör ligga under jorden till två tredjedelar.


Stödmur med fogväxter

Lägg muren så att den lutar något inåt och luta stenarna så att de kan leda regnvatten in i den bakomliggande jordenInte minst på plana tomter är stödmurar utmärkta när man vill skapa höjdskillnader. Lägg muren så att den lutar något inåt och luta stenarna, som helst bör vara någorlunda flata, så att de kan leda regnvatten in i den bakomliggande jorden. Det är viktigt att man bottnar ur för muren och lägger den på ett stenunderlag, så att den klarar tjälskott. Foga med god jord och plantera krypande växter i fogarna.

Tips!

Vill man ordna med en kulle i stenpartiet är slagg, sten eller tegelkross lämpliga material. Se bara till att fyllnadsmaterialet fyller alla håligheter väl, så att inte planteringsjorden silas bort. Avser du att plantera kalkskyende växter kan du inte använda murbruksrester som fyllnad.

Trä eller torvblock i stället för stenar

Även om man använder ordet stenparti är uppbyggnaden av en sådan anläggning så fri att inte en enda sten nödvändigtvis behöver användas. Betong kan vara en förhållandevis billig lösning och används materialet med finess behövs det inte ens maskeras.

Man behöver inte heller vara rädd för att blanda t ex trä och sten eller använda enbart lättare och mjukare byggelement, till exempel enbart trä eller torv i större block. En stam eller en grov gren som till hälften sänks ner i jorden, fungerar som fuktighetshållare och jordstöd tills den multnar. Självfallet kan också sliprar och andra stockar användas. Lite överraskande är det kanske att torv i block om ca 40x30x15 cm är ett utmärkt stenpartimaterial. Den torv man använder är oförädlad vitmossetorv, som bryts ner mycket långsamt.

Med dessa block kan man rama in anläggningen, bygga i olika höjder och skapa avskilda fickor som sedan kan fyllas med jord som passar speciella växter. En hel del växter kan också, om man kalkar, gödslar och vattnar väl, planteras direkt i torvblocken. Efter 10-12 år har torvblocken förvandlats till jord, men efter så pass lång tid är det i regel dags att gallra bland växterna och få in nya, livskraftiga plantor. I samband med den förnyelsen kan man passa på
att lägga in nya torvblock.

Exempel på hur man kan terrassera ett stenparti med hjälp av slipersDetta är ett exempel på hur man kan terrassera ett ”stenparti” med hjälp av sliprar. Rutindelningen gör att man lätt kan skilja ut speciella jordar för växter med särskilda krav, vilket ökar möjligheterna för en mycket varierad anläggning. Det är en fördel om man kan binda stockarna med en eller annan sten.


stenar utbytta mot block av oförädlad vit-mossetorvHär är praktiskt taget alla stenar utbytta mot block av oförädlad vit-mossetorv. Många växter kan planteras direkt i torven, andra i jordfickor mellan blocken. I en anläggning av det här slaget är det mycket viktigt att man dels gödslar och vattnar den helt näringslösa torven, dels lägger ut trampstenar så att man kommer åt att sköta växterna utan att trampa sönder anläggningen.

Blank vattenspegel eller porlande bäck

Ett naturligt rinnande vatten eller en stillastående, glittrande vattenspegel i ett stenparti är givetvis en önskedröm. Men eftersom det är få småhusägare som har gynnats med denna lyx får man även här hålla till godo med att imitera naturen.

Nöjer man sig med bara en damm är det ganska lätt ordnat. Man kan givetvis gjuta en i betong, men den allra enklaste och billigaste dammen är en itusågad tunna, en plastbalja, en brunnsring av cement eller kraftig plastfolie som håller tätt. Till och med ett väl rengjort bensin eller oljefat kan duga. Vilken typ av kärl man väljer är inte så viktigt, i all synnerhet som det sällan finns plats för någon större damm i ett stenparti.

Viktigt är däremot att man gräver ner eller bygger omkring fatet med jord så att överkanten kommer i nivå med markytan. Då kan vattenspegeln naturligt bäddas in i grönska och blommande plantor. Det är också fullt möjligt att plantera växter i dammen. Det behövs till exempel inte mer än ca 50 cm djup för att man ska kunna sänka ner en korg med svag- växande näckrosor.

Tycker man att rinnande och porlande vatten smäller högre kan en konstgjord bäck också ordnas. Hjälpmedel är en fontänpump med slangar och en del andra tillbehör. Pumpen kan med fördel anslutas till en damm och förbrukar då inget vatten, eftersom det vatten som finns cirkulerar så länge anläggningen hålls igång.

Dammen måste förstås vara vattentät och så robust att den tål klimatpåfrestningar. I handeln finns kompletta pumputrustningar med uttag för vattenfall.

Värt att veta

Torvblock kan läggas direkt på marken, plant och intill varandra eller travas på höjden. Vitmossetorv innehåller ingen näring, varför man ska strö kalk och NPK-gödsel ovanpå den och sedan vattna rikligt. Växternas rötter tjänstgör sedan som en slags armering av torven.

Damm med stenpartiJust denna damm är förhållandevis stor, men ändå enkel att bygga. Plastfolien ligger på en skyddande bädd av fin sand och hålls på plats av sten och plattor som vilar på tryckimpregnerade brädor. I dammens botten ligger ett lager jord, som bland annat gör det möjligt att odla näckrosor.

Runt dammen kan man med fördel plantera fuktälskande växter. Från pumpen, som står på dammens botten, förs vatten i en osynligt lagd slang och vattnet rinner sedan ut över stentrappan.

Stort växtsortiment men individuella krav

I en vanlig rabatt, där man kanske odlar en eller ett par olika slags växter, kan jorden vara enhetlig. I ett stenparti, som ger utrymme för stora variationer, måste man däremot anpassa det övre rotjordlagret till de skilda arternas krav.

Här ska till exempel typiska surjordsväxter som ljung ha kalkälskande fjällsippa som granne. Torktåliga fetbladsväxter ska kanske samsas med vivor, som har krav på en djup och fuktig jordmån. Sådana ”finsmakare” som gentiana och flera lökväxter ska få sina mera utpräglade krav tillgodosedda, trots att de står intill bergenior och bräckor, som hör till de mest tåliga och fördragsamma växter som finns.

Enhetsjord passar alltså inte i stenpartiet, men det är också detta som är en del av tjusningen med ett stenparti. Dessbättre är det i regel också lättare att skilja de olika jordtyperna åt i stenpartiet än vad det är i en vanlig rabatt, antingen det är långt eller nära mellan skrevorna. De skiljs ändå markant från varandra.

Värt att veta

Robusta växter får alltid övertaget i ett stenparti medan de svaga trängs undan. Byt därför ut växter som inte trivs och pröva nya. På så sätt blir stenpartiet trädgårdens mest intressanta avdelning.

Japansk lönn
Japansk flikbladig lönn/Acer, palmatum, dissectum.

Bollviva
Bollviva/Primula, denticulata.

Spansk klockhyasint
Spansk klockhyacint/Scilla, hispanica.

Innan du därför blandar torv, sand, grus, barkmylla, kompost eller gödsel i jorden måste man alltså bestämma var de olika växterna ska stå och sedan ta reda på vilka speciella krav de har. Det är givetvis inget som hindrar att man gör anläggningsarbetet steg för steg och planterar i takt med detta, men eftersom det alltid tar lite tid att bygga ett stenparti finns risken att man glömmer ett och annat och till och med missar de mest grundläggande sakerna.

Arbeta därför alltid efter en skiss i en inte alltför begränsad skala. På en plan tomt spelar det mindre roll i vilken turordning du gör vad, men på sluttande mark bör man alltid arbeta uppifrån och ner.

I ett stenparti är både högväxande buskar, ja till och med små träd, lika användbara som extremt lågväxande perenner och sommarblommor. Liksom stenarna ger buskarna den halvskugga som många känsliga stenpartiväxter trivs bäst i och därmed blommar växterna också länge.

Detta är värt att alltid minnas, eftersom många av de populäraste stenpartiväxterna föredrar en lätt fuktig växtplats och lider svårt av den torka som tyvärr uppstår alltför lätt. I princip kan man säga att alla växter som inte blir alltför yviga är användbara i stenpartiet. Det är ju, trots allt, fråga om ett miniatyrlandskap.

Man kan välja att anpassa växtligheten till den naturliga omgivningen eller göra den mer fantasifull. Den främmande karaktären hos exotiska växter blir inte lika påfallande i ett stenparti som i de flesta andra trädgårdsanläggningar.

Välj bara växter som är möjliga att odla i vårt klimat och gärna sådana som blommar länge eller avlöser varandra. Väl valda växter kan göra stenpartiet attraktivt från den allra tidigaste våren till senhösten. Tänk också på, när du ska till att plantera ut växterna, att du väljer rätt läge. Många plantor mår inte särskilt väl i alltför stark middagssol. Därför är österläge utmärkt.

Flera barrväxter är lämpliga, till exempel en krypande kaskadgran med silverglänsande barr, violetta blom-ställningar och stora kottar. Rododendron som alltid är grön ger liv även under vintern. Ett måttfullt träd, ca 1 meter högt, är den japanska, flikbladiga dvärglönnen. Bland många användbara buskar är koreansk berberis en av de bättre.

I stora anläggningar kan klängrosor eller andra klätterväxter användas som marktäckare, i mindre är krypande rosor mer hanterbara. De flesta lökväxter är givna i stenpartiet, till exempel spansk klockhyacint, som blommar på senvåren och tål skugga.

Hundratals arter av perenner passar också bra. Den robusta bollvivan i flera kulörer, med hemortsrätt på Himalayas sluttningar, är ett exempel. Inte ens tillfälliga sommarblommor behöver bannlysas. En del av dessa är dessutom riktiga långblommare, bland annat den orkid‚liknande nemesian, som blommar över en luftig, ljusgrön bladkudde från juli till september.

Relaterade artiklar

Se alla husgrund & markartiklar »

Top